Måndagstankar om allt och lite till

Hej hej hallå. Jag ska försöka bli mer aktiv här bloggen. Mest för min sambos skull som klagar över att hans ”favoritbloggerska inte uppdaterat på länge” så fort jag slackar med skrivandet. Det är egentligen inget jobbigt att göra, jag bara väljer andra (oftast ovettiga) saker att sysselsätta mig med. Som att menlöst skrolla på mobilen eller… ja, det var väl det ungefär.

Den förbannade mobiljäveln som jag hatälskar. Inte för att jag har någon referens till heroin, men kan tänka mig att beroendet är lika starkt. Inte? Nej, okej. Snudd på ändå? Nähä. Men ändå – starkt beroendeframkallande! Ibland undrar jag om jag vore lyckligare av att gå tillbaka till en Nokia 3210. När det tog hundra år att skriva ett sms (oftast för att man råkade klicka förbi sin bokstav och således tvingades börja om) och dess enda nöje var att spela Snake, mådde vi bättre då? Samtidigt var det också tider då cash var king och möten med vänner bestämdes utan möjlighet att missa några bussar.

Några gånger när jag bestämt träff med Clara för en promenad i Pildammsparken har hon skrivit ”Ska vi ses kl xx vid utegymmet? Jag lämnar mobilen hemma!”, vilket i sin tur lämnar väldigt begränsat utrymme för avvikelser från tidsplanen. Det är ändå ganska skönt på något vis. Det var ju så vi gjorde när det endast fanns en fast telefon i hemmet och de enda som hade mobiler var ens jobbresande pappa eller agent Scully och agent Mulder.

Nu kom jag såklart av mig här men så blir det när min hjärna börjar spinna iväg på olika ämnen. Jag tänker att jag låter det flöda för att inte begränsa skrivlusten. För den finns där någonstans bakom en dimma av hjärndödande sociala medie-flöden. Jag vill locka fram den så mycket jag kan. Jag tycker verkligen om att skriva här och vill inte låta det intresset rinna ut i cyberspace-sanden.

Min måndag har varit en ganska omotiverad måndag, men jag lyckades ta mig till gymmet strax innan lunch. Jag till och med sprang en liten extremt kort bit på löpbandet. Det var väl mer av en sprint får jag säga. Fem hundra meter sprang jag, vilket är en väldigt kort distans om man jämför med de som springer 5 km. Samtidigt är ändå 500 m längre än jag sprungit mer än ett år så jag är ändå nöjd. Bara att jaga mina syskonbarn 30 meter gör mig andfådd. Planen är att öka distansen varje gång jag tränar för att få upp uthålligheten. Har även upptäckt att det är lättare att springa när jag redan tränat en stund och fått upp flåset.

Den senaste timmen har jag suttit här i vad som ska bli vårt bibliotek inom en snar framtid. M har sagt att han ska påbörja projektet Inbyggd bokhylla i veckan. Solen har strilat in genom fönstren lite då och då, och jag åt flingor med mjölk, banan, solrosfrön och hallon till mellanmål. Ska nog slänga de där halvdöda och sorgliga resterna av det som en gång var en vacker orkidé. Nu ska se efter vad M hittar på. Pussa lite på honom för att han är så gullig. Kanske åka och köpa gardiner till hemmakontoret och/eller göra en banankaka av de övermogna bananerna innan han kommenterar dem. ”Älskling, ska du göra något med dessa äckliga bananerna som du aldrig slänger?”. Jaaa, det ska jag svarar jag då. En vecka senare åker de soporna.

Hoppas att du som läser mår bra, och om du inte gör det så hoppas jag att det som inte är bra snart går över till välmående. Kram på dä!