Måndagstankar om relationer och PMS

Den här måndagen började bra. Jag sov ut till 09.20, åt en lugn frukost framför andra säsongen av The Hills: New Beginnings (jag måste ju få ha något guilty pleasure), tog en kort lunch promenad med M för att köpa snabbnudlar som vi åt på balkongen och sedan fick jag motivation till att bocka av min ”att göra-lista”.

Tyvärr slog PMS:en till som en blöt fisk lavettad i ansiktet och insikten om att jag egentligen behövde en vilodag hemma efter den intensiva och sociala helgen uteblev mitt i all beslutsångest över vilka kläder jag skulle ha på mig. Ni som vet, ni vet. Unnade mig lyxglass från Köld men när solen gick bakom tjocka moln och kalla nordanvindar drog över där jag satt och huttrade på Friisgatan kändes det helt plötsligt inte alls värt att betala 55 kronor för två kulor glass som gjorde att jag frös ännu mer. Clara ringde och var också sugen på glass, så hon kom förbi för en glass hon med. Köpte en glasskula till i våffla bara för att maxa vardagslyxen men efter det fick jag såklart dåligt samvete över att ha spenderat 90 spänn på glass. Det var såklart fint att umgås med en god vän ett tag, samtidigt som jag i efterhand borde ha gått och handlat mat i stället för att skrota runt i secondhand-butiker lite för länge där jag ändå inte hittade någonting vettigt. Sen hade de inte korven jag behövde till middagen på någon av de två ICA i området, och efter tredje försöket på COOP gav jag upp och tog första bästa korvpaket. Så när M kom hem från sin körlektion med förväntan om en utlovad middag på bordet kände jag mig som en misslyckad sambo som inte ens hade plockat fram kastrullerna, och var inte mottaglig för hans skämt om min bristande tidsplaneringsförmåga (vilket jag även tog ut på induktionsspisen som stängde av sig hela tiden – varför är teknik alltid så krångligt när man redan är stressad/på dåligt humör??).

Tur att jag har en förstående pojkvän, för det mesta i alla fall. Det är inte helt lätt att förstå någon som knappt förstår sig på sig själv den här veckan på månaden. Han försöker åtminstone vilket jag verkligen är tacksam för. Han har lärt sig att det jag behöver är en massa kramar och pussar, och att driva lite kärleksfullt med mig så att jag motvilligt börjar skratta och glömmer bort varför livet känns jobbigt. Ungefär likadant är det på andra hållet (det är såklart inte bara jag som beter sig som ett r*vhål ibland). Strategin funkar inte alltid för ibland förvandlas kärleksgnabb till tjuriga småtjafs, men vindbyarna brukar mojna ganska snabbt eftersom ingen av oss är långsint och oftast tar varandras mikrokriser med en nypa salt.

Jag tror faktiskt att våra konflikter 90 % av fallen beror på hunger, stress, trötthet, personlighetsskillnader, dåligt morgonhumör eller saker som kommer av att bli sambos efter att ha bott ensamma i flera år, vilket gör att de ganska snabbt kan lösas. Kommunikation är verkligen a och o för att en relation ska hålla och bli stark. Det tog mig bara 20 år och några kärleksrelationer att inse det. Bättre sent än aldrig, som de säger.

Den planerade korvgrytan slängdes ihop på 20 minuter, vilken vi åt på balkongen. Nu ska jag snabbt skriva klart utkastet på en jobbansökan och sedan blir det någon Disney-film i soffan. Jag behöver titta på något gulligt och mysigt ikväll.