Måste du verkligen det?

”Har du tänkt på hur ofta du säger att du ’måste’ göra olika saker”, sa en vän till mig tidigare i år, efter att jag radat upp en massa sysslor jag enligt egen utsago behövde få gjorda. Han kontrade med att det är ytterst lite vi faktiskt måste göra och att det skapar onödig stress att hela tiden känna skuld över alla de där ”måsten” som inte blir gjorda. Han hade såklart rätt till viss del för det enda vi faktiskt behöver för att överleva är att äta, sova, dricka vatten, tjäna till vårt levebröd och skyddas från yttre hot. De behoven har vi i de moderna och ekonomiskt utvecklade länderna redan kittade och klara från tidig ålder vilket gör det väldigt enkelt att skapa behov som egentligen inte finns där (detta är vad duktiga entreprenörer tjänar pengar på i moderna samhällen – fundera över hur många onödiga prylar och tjänster du lurats på att skaffa dig!).

Därför skapar vi behov och måsten som ger livet mening. Bara det att allt det där som vi tvingar oss själva att göra när vi egentligen kanske bara borde ligga på sofflocket och stirra på sprickorna i taket, i stället framkallar en social press. ”Jag måste köpa en iPhone 11 för att ta coola foton att lägga upp på Instagram” eller ”jag måste träna på det där dyra gymmet för då är jag framgångsrik”.

För att göra det ännu enklare så kan det vara att alltid se till att lägenheten är fläckfri inför en middag med vänner eller kemtvätta vinterkappan vid minsta lilla fläck, trots att varken lust, tid eller ork finns att tillgå. Frågan är bara för vems skull det görs? Vad är det vi måste, behöver och vill göra? Det fick mig att fundera över vad det är jag gör med min tid som faktiskt är nödvändigt för min egen lycka och goda hälsa. Vad händer om jag struntar i att diska en kväll och i stället lägger mig i soffan och tittar på en film? Ingenting. Nada. Rien. Ingen kommer dö av att den där grytan får stå i diskhon en dag till. Däremot kommer jag må bättre av att ladda batteriet till maxgränsen.

Igår blev jag påmind om detta när jag skrev till någon att jag borde städa men egentligen inte orkade, och fick svaret att jag i stället skulle lyssna på vad min kropp behövde (jag verkar omge mig med väldigt kloka människor). Så det gjorde jag. Halva min måndag har jag tagit det väldigt piano. Tittat på flera avsnitt av Grey’s och legat på rygg i sängen medan jag samlade krafter till att gå till mataffären. På eftermiddagen tog jag cykeln till Willy’s för att handla gummihandskar men nu har tydligen folk börjat hamstra igen för de var helt slut. Så jag kom hem med allt annat än det jag egentligen skulle handla. Efter en sen lunch, kaffe, kaka och ytterligare ett serieavsnitt hade jag energi till att dammsuga, skaka mattor, rensa duschavloppet från äckligt hår (blä vad det är vidrigt att vara vuxen ibland!) och moppa golvet. Just det där sista tycker jag faktiskt är ganska kul. Det var inte bara ett måste utan vad jag faktiskt ville göra för tillvaron känns mer harmonisk när jag lever i ett någorlunda rent hem (och vattnet rinner ner i avloppet när jag duschar). Sedan kan det vara en dammråtta i hörnen, måsskit på fönsterrutan eller lite tandkrämsrester på handfatet för det gör ingenting. Dessutom tog jag mig tid till att rengöra och impregnera några skor inför hösten. Det var en ovanligt varm dag igår med 16 grader, och för en gångs skull sydlig vind och då passade jag på att ställa fönstren på vid gavel. Jag har en genomgående lägenhet från öst till väst så för det mesta slår det ena fönstret igen när jag öppnar det andra.

Sedan stekte jag lite grönkål i olja och värmde upp en färdig soppa som jag åt med en leverpastejsmörgås. Jag orkade inte laga någon storslagen måltid så det fick bli halvfabrikat. Resterande tid av veckan består av jobb och helt ärligt ska det bli skönt. En längre ledighet några gånger om året är lyxigt men det är också ett privilegium i dessa tider att ha ett arbete att gå till.