Mer eller mindre dekadens

Idag har varit en dag då tiden bara rusat förbi. Jag satte mig framför datorn klockan tio i morse och klockan tre insåg jag att jag inte ätit någon lunch. Det är verkligen inte bra. Just det där att fastna med saker en lång tid och glömma tid och rum är en sak jag troligtvis skulle behöva gå i KBT för. Ibland har det varit fördelaktigt för att bli klar med arbetsuppgifter, för om det är någon egenskap jag besitter så är det uthållighet, men det måste finnas en balans. Vissa tillfällen måste man kunna släppa och gå vidare. Tänka att ”it’s good enough”. Inte helt lätt för en person med prestationsångest.

Jag hade inte ens gått utanför ytterdörren när M kom hem från jobbet, så vi tog bilen bort till Willy’s (ja jag vet, mycket motion idag för min del). Mest för att han ville köpa snus i tobaksbutiken men vi passade även på att handla. Vi kommer alltid hem med random grejer vi är sugna på utan någon röd tråd, särskilt när vi är smarta nog att gå till mataffären när vi redan är hungriga. Jag har verkligen haft noll inspiration till matlagning senaste året men nu har vi bestämt oss för att lägga mindre pengar på utemat. Dekadens i all ära, men i min nuvarande situation har jag inte råd att unna mig vardagslyx fem dagar i veckan. I alla fall inte fullskalig dekadens.

Nu ligger vi båda i sängen. Han kollar på streams och jag tänkte läsa. Jag somnar så mycket lättare om jag läser en bok i stället för att skrolla på mobilen innan jag lägger mig.

Vi hörs i morgon med ett lite roligare inlägg. Natti!