Midnight in Paris

Jag förklarade för Christophe att i Sverige äter man minsann godis på bio. Tjejen framför mig var dock grinig och klagade på mitt (näst intill oexisterande) prasslande. Inte skrattade de heller när det var roligt tråkmånsarna. Äh, slappna av frassar!

I lördags var jag och Christophe på bio på en liten pittoresk biograf vid St Michel. Jag gillar att gå på bio, det är så mysigt att sitta där med sin kära och den där stämningen och ljudet som man bara får i en biosalong.

Föresten såg vi Minuit à Paris, alltså Midnight in Paris. Förutom att de flesta skådespelare spelade över(vad är det med Woody Allens filmer, varför ska det alltid vara så simpelt men med överspelande skådespelare samtidigt som de spelar dåligt? Jag blev besviken på Rachel McAdams) så tyckte jag om den. Sen var det så kul i början när de visade en massa platser varav hälften jag själv vistats på. Caféer jag går förbi 3 gånger i veckan, restauranger jag ätit på, broar jag passerat, gator jag spatserat.

Sen kommer jag ut från bion och så är jag i Paris. Hand i hand gick vi hemåt med kvällsljuset vackert vilandes över Seine.

Ja det är en fin stad trots allt.