Min nya kalender

Igår fick jag reda på att jag inte fick jobbet jag sökte för några veckor sedan. Även om jag såklart blev lite besviken när jag läste mailet där de skrev att de valt att gå vidare med en annan kandidat, så kändes inte avslaget som ett totalt nederlag. Jag blev kontaktad av dem för att de ansåg att min profil var intressant, jag gav ett gott intryck på intervjun och gjorde tydligen bra ifrån mig på arbetsprovet jag lämnade in. De valde dock slutligen att gå vidare med en person som hade en djupare kompetens som copywriter än jag har, samt mer erfarenhet av SEO och keyword search. Just det där sista har jag en relativt ytlig kunskap inom eftersom att jag inte jobbat endast med det. Mina roller har alltid varit ganska breda med flera olika ansvarsområden. Jag förstår deras resonemang och hade troligtvis tänkt i samma banor.

Personen som är HR-ansvarig skrev ett långt och ärligt mail med utförlig feedback och vänliga ord vilket verkligen uppskattades. Det verkar vara ett sådant härligt företag som jag gärna skulle vilja jobba på. Men vem vet, kanske dyker någon annan tjänst upp i framtiden. Jag tror att jag skulle passa bra in i deras internationella arbetsklimat.

Oh well. Sånt är livet, som Anita Lindbom så passande sjunger. Det är bara att kämpa på och söka vidare. Jag har några tjänster i tankarna som jag ska skriva ansökningar till och nu vet jag att jag faktiskt har en profil som är intressant för företag. Jag ska försöka att tänka på det när självtvivlen kommer på besök.

Jag har förresten köpt en ny, tjusig kalender. Kanske kan den hjälpa mig att få ordning på mitt liv? Som att jag inte redan haft femtioelva kalendrar och ändå inte lyckats med den bedriften ännu. Men nu jäklar. 2020 kommer bli året då jag blir planeraren med stort P. Kanske. Troligtvis inte. Fast man vet aldrig! Mirakel sker.

Den köptes på Papier Tigre i Paris, som jag fann tack vare Erin för att hon äntligen fick gå dit efter att jag släpat in henne i varannan butik på vägen. Finns verkligen få andra på det här jodklotet som är så omtänksamma och måna om andra som hon är. Ett hjärta av guld är vad hon har och jag saknar henne redan.

Tillbaka till kalendern nu då. Tre olika språk är den skriven på; franska, engelska och japanska (?). Den har även en crash course-lista med enkla fraser på de största språken. Kul grej! Hade ju dock velat veta hur man säger ”jag älskar dig” på arabiska, inte bara hur man skriver det. Jaja. Jag listar nog ut det på något vis. Jag bor ju trots allt i Malmö.

Längst bak i kalendern finns kartor över alla världsdelar vilket är perfekt för någon (läs: jag) som är ruskigt dålig på geografi. Det är alltid någon liten stad eller ögrupp jag vill kolla upp. Det kan ju dessutom vara lite pinsamt att inte veta att Benin ligger i Västafrika., exempelvis.