Monday frustration

Jag har suttit på Kaffebaren på Möllan i över en timme i ett försök att skriva ihop en ansökan till en tjänst som är helt perfekt för mig. Jag skriver och suddar, skriver och suddar. Två meningar har jag fått ihop. Det låser sig totalt. Egentligen vet jag vad jag vill säga men kan inte skapa vettiga meningar av det. Så nu känner jag stress över att ha sagt ja till att jobba i morgon, onsdag och torsdag för egentligen behöver jag lägga tid på att söka jobb då med. Men så behöver jag tjäna pengar också. Ja som ni läser så går denna måndag i moll, det vackra vårvädret till trots. Den där frustrationen över att inte kunna skriva ner mina tankar gör mig gråtfärdig, för jag vill så gärna förändra min arbetssituation. Jag längtar efter att utmanas och stimuleras intellektuellt, vilket jag inte känner att jag gjort på länge nu. Jag kan tycka om mitt jobb på sätt och vis för det är skönt att få det där social utbytet av kollegor, och det är roligt att jobba med barn, men just nu står jag bara och stampar på samma ställe. Ingenting händer, det är bara stiltje. Det gör mig rastlös och uttråkad. Kanske är det därför det låser sig?

Det här att söka jobb är verkligen inte min favoritaktivitet. Finns det ens någon som tycker att det är kul att skriva jobbansökningar? När det dessutom är typ 300 sökande till en tjänst spirar inte direkt motivationen. Om någon har tips på hur man botar skrivkramp och motiveras i jobbsökandet tas det tacksamt emot.

Nu ska jag traska hemåt. Sätta mig på balkongen i solen och läsa en stund. Vänta på att M ska komma hem från sin inlines-tur och krama mig i minst fem minuter. Kanske öppnar det upp skrivkrampen. Jag återkommer snart med ett lite mer positivt inlägg så ge inte upp om mig ännu.