Mot Köpenhamn

Jag sitter på ett tåg som är på väg västerut, mot Danmark. Tänk att ett annat lands huvudstad ligger 30 minuter från vår lägenhet? Jag åker inte särskilt ofta till Köpenhamn, just på grund av att allting där kostar 50% mer än vad jag betalar för med våra svaga svenska riksdaler. Det känns inte alls bra att betala 75 kronor för en liten cappuccino. Samtidigt älskar jag Köpenhamn av så många anledningar. Arkitekturen, den avslappnade inställningen till livet, storstadspulsen som inte riktigt finns i Malmö, förnimmelsen att befinna sig lite närmare södra Europas kultur.

Mellan 2014 och 2016 jobbade jag på andra sidan sundet. Jag var singel, nyligen hemflyttad från Paris och njöt av att få det bästa av två världar. Lägenhet och trygghet på ena sidan och känslan av frihet på andra. Tills flyktingkrisen med gränskontroller gjorde pendlingen outhärdlig. Det är en helt annan historia i sig.

I alla fall. Anledningen till att jag ska till Köpenhamn är för att min kompis Solveig besöker staden i två veckor. Vi jobbade tillsammans i Paris för 11 (!!) år sedan och nu bor hon i Frankfurt, men bestämde sig för att jobba på distans i Köpenhamn en vecka och semestra den andra. I lördags var hon över i Malmö och idag är det min tur att komma till henne. Vi har bokat en (prisvärd) restaurang till ikväll och ska väl strosa runt lite till dess. Bra start på helgen.

I onsdags började jag jobba igen. Kvällen innan hade jag en tanke om att det skulle vara förfärligt tråkigt att avbryta semestern, och att jag inte alls hade saknat jobbet. Det visade sig vara fel. Tvärtom var det skönt att gå tillbaka till rutiner och använda den kreativa delen av hjärnan igen.

Hoppas att du får en fantastisk fredag så hörs vi snart igen!