Möten hit och möten dit

Trots en enorm trötthet som knockade mig i morse så gick den här måndagen ganska fort. Veckans höjdpunkt är att vi ska på en utbildningsförmiddag på Malmömässan på onsdag. Det ska bli skönt att komma bort från det vanliga och göra någonting annat. Dessutom missar jag onsdagsmötet som 9 av 10 gånger känns som ett slöseri med värdefull tid. Jag förstår inte varför vi ens har möte i nästan två timmar där de mest triviala ”problemen” diskuteras alldeles för länge.

Efter att ha jobbat utomlands större delen av mitt vuxna liv, eller på ett utländskt privat företag, så är det ibland en intressant upplevelse att arbeta kommunalt i Sverige. Något som jag gjort nu i två år. Möten kan hålla på i en halv evighet och så ska det gärna pratas runt ämnet utan att något beslut tas. För att ALLA ska vara nöjda. Det ska gärna pratas om petitesser och små detaljer som egentligen inte är så himla viktiga. Jag blir helt tokig på att sitta och slösa min tid i 20 minuter för att diskutera vidare eleverna ska få titta på Barnkanalen i en halvtimme under morgonfritids eller ej. Jag kan inte riktigt förstå meningen med att ha ett möte i två timmar med en dagordning som innehåller tre-fyra punkter, utan att några beslut egentligen tas. Sedan det där med handuppräckning (ska jag svara på någons åsikt måste jag göra det när tre andra redan sagt sitt och då har jag glömt vad det var jag skulle säga) och dålig stämning när åsikterna skiljer sig något.

Det är egentligen lite underhållande att studera det. Efter att ha jobbat i Frankrike, Danmark och Sydafrika med människor från hela världen är mina erfarenheter av olika arbetskulturer ganska varierad. När jag jobbade i Danmark hade vi sällan möten som pågick längre än en timme och i slutet visste vi precis vad för beslut som tagits, däremot kunde de ibland ta beslut lite väl förhastat. I Sydafrika var det ju African Time som gällde och så gjordes allt lite ”played by ear”. Kaos, bända på reglerna och dålig kommunikation. I Sverige är det i princip tvärtom. Inte mycket lämnas till slumpen och det finns inget utrymme för särskilda undantag. Det går rätt till helt enkelt, vilket jag många gånger faktiskt uppskattar. De har ju alla sina för- och nackdelar såklart.

Nu ska jag i alla fall sova. I morgon har jag planering på morgonen. Jag älskar min mjukstart på tisdagar. För mig som har en biologisk klocka som inte riktigt passar ihop med tidiga morgnar så finns det inte värre än att tvingas vara alert innan klockan tio på förmiddagen.