My favourite view

Den här fina solnedgången lyckades jag fånga i måndags kväll. Jag älskar när solen precis är väg ner bakom träden och just i den stunden skapar ett orangegult sken genom mitt köksfönster. Med de mörka träluckorna blir det ett alldeles guldskimrande och varmt ljus som får mig att inse varför jag bott i den här lägenheten i så många år. Det är så himla fint. Jag ska försöka fota det någon kväll när solen skiner.

Jag är så tacksam för att få se den här utsikten varje kväll. Du som läst ett tag kanske minns hur det såg ut förra året? Då renoverades fasaden och alla fönster var täckta med plast i vad som kändes som en halv evighet. Bygget drog ut på tiden så jag levde i ett växthus hela våren och början på sommaren. Det var kvavt, varmt, dammigt och deprimerande i 2,5 månad. Då var jag allt annat än tacksam utan snarare väldigt bitter. Det var så pass illa att jag tog flykt hem till min kompis Louise och till slut bodde i hennes lägenhet en månad. Alltså är jag lite extra glad för att kunna titta ut och har fönstren öppna nästan hela dagen, bara för att jag kan.

Idag har det mest varit grått ute men eftersom att vi haft studiedag och varit inne för möten och föredrag så har det inte gjort så mycket. Efter jobbet gick jag till Willy’s och handlade med Daniela. Jag skyller på henne att jag köpte en påse godis. Hon har dåligt inflytande på mig. Fast det det kanske inte är helt rättvist att skylla min bristande självbehärskning på henne. Det är Davids fel för det var till honom hon köpte lösgodis. Strax efter att jag kommit hem plockade Louise och hennes gulliga mamma – som är på besök – upp mig med bilen, sen körde vi till Surf Shack och åt burgare. Ett himla mysig avslut på dagen må jag säga.

Nu ska jag krypa ner under täcket och läsa några sidor ur min bok som jag aldrig blir klar med. Det är tur att jag åtminstone har lite disciplin när det kommer till sötsaker för jag lyckades hålla mig till att bara äta tre godisbitar.

Okej fyra.
Inte fler än fem. På hedersord!