När livet inte alls känns fel

Jag kände det direkt när vi hade lyft från startbanan. En välbekant känsla. Trygghet. Tänk att så många känner rädsla när de flyger. Jag känner mig lugnare i ett flygplan uppe i luften än med fötterna på marken. Som att jag befinner mig i något slags vakuum där inga faror kan nå mig.

När vi landar i Nice täcks fönstret av regndroppar och jag undrar varför det alltid ska regna så fort jag åker till Frankrike. Min resväska rullar ut på bandet nästan direkt. Jag går mot utgången och tänker direkt att det känns som hemma, trots att jag bara besökt Nice tre gånger och då för semester. Ändå är det så naturligt. Språket, kulturen, logistiken. Allt känns bekant. I kön till biljettluckan hör jag någon prata engelska med skandinavisk brytning och jag känner tacksamhet över att kunna prata franska. ”Un ticket pour Nice, s’il vous plaît”, säger jag och lägger fram 6 euro. Med en temperaturskillnad på 10 grader från när jag lämnade Malmö i morse känns det svettigt i min tröja i merinoull. Chauffören kör som en idiot. Comme d’habitude. Svettdroppar börjar samlas på min panna och på ryggen. Bussen stannar och jag går av. Det duggregnar lite lätt men inte så att det stör. Jag kommer till hotellet och checkar in men rummet är inte ännu klart så jag byter snabbt om och lämnar bagaget.

Med en kurrande mage sätter jag mig på en lokal bistro på samma gata som mitt hotell. En sådan där restaurang som inte har menyer på engelska och där rätterna är skrivna på en svart griffeltavla. Äter gudomlig ravioli med havsräkor som är så färska att de nästan smälter i munnen, vilket jag sköljer ner med ett glas vin för endast 4€. Två franska Madames sitter bredvid mig. Vi småpratar lite och jag frågar dem om de har några tips på middagsrestauranger.

När jag kommer tillbaka till hotellet är mitt rum redo. Jag bor på tredje våningen och har en egen balkong med fin utsikt. Fönsterluckorna är målade i en typisk provençalsk mintgrön färg. Nu när jag ligger här i den stora sköna sängen med mjuka vita hotellakan så mår jag ganska bra. Bättre än jag har mått på väldigt länge. Livet känns inte alls fel just nu, trots finnar och regn. Jag är trött men glad. Om två dagar gifter sig dessutom en av mina bästa vänner. Så himla fint.

Nu ska jag duscha och byta om. Jag vill ut i den friska luften och på Nice gator. Ikväll ska jag äta middag med två vänner till Linda och Pierre som även de ska på bröllopet och som anlände i morse.