När solen går i moln

 

Den här helgen har verkligen varit blandad. Delvis jobbig, och delvis rolig. Jag var och tränade med Stina i förmiddags och hade planerat att komma ut i solen efter det. Tyvärr blev det inte så eftersom jag både idag och igår hjälpt mamma att städa och rensa hemma inför en lägenhetsvisning. Min kära mamma är en riktig samlare. Jag hittade till exempel en IKEA-katalog från 2008. Det var så mycket grejer så jag till slut höll på att få ett nervöst sammanbrott av att det aldrig tog slut. Att bära en massa tunga kassar med skräp när man precis kört ett tufft träningspass och egentligen borde äta lunch är väl kanske ingen hit. Lägg på pms och tidspress på det så kan ni ju gissa er till hur jag kände mig till slut.

 

Dessutom är jag så himla besviken på en person som beter sig otroligt barnsligt åt och det gör att jag känner mig irriterad. Jag önskar att jag var en sådan person som kunde släppa saker. Bara låta det rinna av mig. I stället lägger jag energi på människor som inte förtjänar det och grubblar över saker som jag inte kan göra någonting åt. Undrar om jag någonsin blir bättre på det där?

 

När jag väl kom hem hade jag glömt handla så jag fick äta knäckebröd och comté till sen lunch och nu börjar jag känna av magkatarren. Solen är borta och jag har disk samt en ouppackad resväska att ta tag i. För att inte tala om tvättberget som jag absolut inte kommer orka göra någonting åt. Det är knappt så jag orkar duscha ens. Plus att jag har jätteont i vänsterörat och nu är orolig att jag fått någon slags infektion.

 

Nej, ibland är livet fan inte toppen.