Nu behövs medmänsklighet och framtidstro

Hej hörni. Vilken röra det är just nu i världen. Från att ha varit ett okänt influensavirus i Kina så har nu flera av Europas ledare stängt landsgränser och satt sitt folk till karantän. Min vän Naomi som just nu befinner sig i Genova i norra Italien sitter hemma, isolerad med sin en månad gamla bebis. Alla pratar om Corona. De som genomlevt andra, och kanske till och med, första världskriget (och då även Spanska sjukan) lär undra varför folk tömmer hyllorna i mataffären på blommigt toalettpapper eller hallumi och köper upp ett lager desinfektionsmedel att sälja på svarta marknaden. För det är inte uppföljaren till Contagion eller 90-talsrullen Outbreak som utspelar sig i verklighet. Alla som smittas av Corona kommer inte dö och vi lever inte i en stat där det inte finns någon demokrati eller ett fungerande sjukvårdssystem (för även om det kan diskutera exakt hur fungerande det är så kan vi alla vara överens om att Sveriges läkare, sjuksköterskor och undersköterskor är vårens hjältar).

Ändå målas fan på väggen och folk glömmer bort att vara tacksamma för det de har för att i stället klaga på det de inte har. Vilket tydligen är för lite toalettpapper. Är inte det viktigaste egentligen att visa lite medmänsklighet? Tänka på någon annan än sig själv? Inte hamstra femton paket ris så att alla de som behöver ett enda inför helgens måltider möts av tomma hyllor där endast lågprismärkena blivit ratade (för när vi kan handla gourmetvaror i kristider kanske vi bör fundera över exakt hur stor krisen är).

Samtidigt som det är obehagligt att så många människor i Europa dött på kort tid, är det vad som sker på många platser i världen varje dag, månad och år på grund av andra mycket dödligare sjukdomar. Vi kommer ta oss förbi detta också för den här krisen är inte den värsta i mannaminne. Den stora frågan nu är hur vi ska kunna studsa tillbaka från en djup ekonomisk dalgång och troligtvis ökad arbetslöshet. Kanske leder det i sin tur vidare till att samhället hamnar i en kollektiv depression? Kommer det finnas tillräckligt många jobb för alla de tiotusentals som förlorat sin sysselsättning när hotellkedjor, researrangörer, flygbolag, gymägare, restauranger, butiker och eventföretag inte längre får in några pengar? De som ryker först är de som har de minst avgörande jobben och om vi ska vara krassa och logiska så handlar det om personer med lägre utbildning, ungdomar, nyexaminerade och de som är nya i landet.

Just nu hoppas jag inte att de beslutar att stänga grundskolan, eller förskolan. Dels för egen del eftersom att jag tvingats ställa om mina prioriteringar och tacka ja till alla vikariat jag kan få och skjuta fram jobbsökandet. Vem vågar anställa nu? Sedan såklart för att fritidspersonal och förskolelärare – till skillnad från lärare – inte kan jobba på distans, samt för att drygt en miljon grundskoleelever i Sverige behöver gå i skolan så att deras föräldrar kan jobba.

Två opinionskrönikor jag tycker är väldigt vettiga just på detta ämnet vill jag tipsa om att läsa. Olle Lönnaeus skriver för Sydsvenskan, och hans två senaste artiklar som går att läsa HÄR och HÄR tyckte jag satte hammaren på spiken. Tyvärr krävs premium-medlemskap för att läsa dem men är är ett urplock från den andra artikeln som jag tycker är värt att citera:

”Säsongsinfluensan för två år sen hamnade aldrig på politikernas bord. I Folkhälsomyndighetens rapport, skriven i juni 2018, beskrivs den så här: ”Influensasäsongen 2017–2018 dominerades av influensa B/Yamagata med en efterföljande våg av influensa A.
”Totalt rapporterades 20 686 ”laboratorieverifierade influensafall”. Så många blev så svårt sjuka att de testades. I själva verket smittades långt fler, men sökte aldrig vård.När säsongen var över hade 1012 svenskar dött i sviterna av influensan, de allra flesta gamla och sjuka.Men ingen kom på tanken att kräva att samhället skulle läggas i malpåse och skolor stängas.”

Det går inte att jämför COVID-19 med vanlig influensa av de uppenbara anledningarna att det 1. inte finns något vaccin 2. sprids väldigt fort och fortfarande är relativt okänt samt 3. pga dess framfart lägger betydligt högre press på sjukvården, men samtidigt drabbar den exakt samma riskgrupper.

HÄR kan du läsa en annan artikel på New York Times (inte premium-låst) som även den är intressant.

Vissa håller säkert inte med mig, och det är okej det med, men jag anser inte att det mest effektiva i den här situationen är att stänga ner samhället helt. Långvarig stress och ångest kan leda till nedsatt immunförsvar (läs HÄR) och då blir du även mer mottaglig för virus och andra sjukdomar. Vi som är friska måste få leva, jobba och upprätthålla något slags hopp för när det här är över behöver samhället ta sig upp igen.

Med det sagt så lämnar jag det här ämnet, men jag välkomnar diskussion, åsikter eller eventuella rättelser. Nu tänker jag stänga datorn och gå ut i solen som lyser över Malmö idag. Köpa en kaffe på något av mina favoritkaféer så att de har råd att fortsätta hålla öppet. Bänka mig i söderläge och låta solstrålarna värma kinderna, så att kroppens kortisol-nivå håller sig på en vettig nivå. Påminna mig själv om att världen inte gått under ännu.

Jag lovar att återkomma snart igen. Ta hand om er och glöm inte tvätta händerna ofta. Köp handkräm för att mjuka upp de fnasiga knogarna och gör någonting som skänker glädje. Det behövs nu!