Oberäkneliga krafter
När jag skulle gå och lägga mig igår så låg jag och tittade på videor från Japan på youtube. Jag hamnade sen på tsunamin i Thailand 2004. Videor som folk gjort med vatten som strömmar in och översvämmar phi phi island och phuket totalt. Det är så fruktansvärt så jag låg där och fick tårar i ögonen. Såklart var det kanske inte det bästa att göra innan läggning, men jag har en tendens att kolla på saker som kan ge mig mardrömmar innan jag sover, som t ex The walkiing dead. Då kunde jag inte sova på tre nätter.
Havet är verkligen en kraftfull sak och kan ödelägga så mycket. Alla som förlorade sina hem. Det gör ont i hjärtat att tänka att det hänt en gång till i Japan. Såklart allt annat överallt i världen. Översvämningar, orkaner, jordbävningar…
Jag började tänka på hur jag själv skulle reagerat i en sådan situation. Och hur går man vidare efter att ha sett sin son/fru/syster/pojkvän sköljas bort i havet? Hemskt.
Finns det någon av er som läser som varit med om en naturkatastrof? Vad hände och hur förändrades ert liv efter det?
No Comments
Madeleine
Min gamla kompis mamma, pappa och lillebror dog i Thailand. Vi växte upp mitt emot varandra och bodde mer eller mindre hos varandra när vi var små. Efter tsunamin var jag hemma hos henne. Det kändes så sjukt. De personer jag hade känt hela mitt liv var borta och det kändes inte som det fanns ord för att trösta.
Freedomtravel
Allting hemskt som händer runt om i världen känns närmare nu när världen är så globaliserad. Ofta känner man nån som t.ex. bor i Japan eller bloggar från Japan eller så kanske man själv har varit i Japan…
Vi har rest en hel del, men haft turen att inte hamna i nån naturkatastrof. Vi hamnade däremot i blodiga upplopp i Kenya under valet 2007, när 1000 människor dödades och en miljon drevs på flykt.
En otäck upplevelse, men vi klarade oss bra. Det är ju en helt annan sak om man själv, eller någon av de som står en nära, inte gör det…
giulia
USch, naturkatastrofer är så hemska för att man kan inte göra något åt krafterna, det visar hur lite makt vi människor egentligen har.
Jag har inte varit med om något men det var väldigt hemskt när det var jordskalv i chile och tsunami. Vi har ett gamalt hus från 1800 eller hade, den föll till jordskalvet som var på 9,2 och höll i ca 2 minuter.. Vi visste ingentingom våran familj i 3 dagar, min mormor, moster,morbror kusiner, massa släktningar. ja vad ska man säga det är hemskt känsla och inte veta något om någon i sådan katastrof. Jag var i chile nu i december och massa saker var försvunna, människor lever än i dag på gatorna och det är jordskalv varje dag, jag fick känna på ett skalv på 7.0, själv tyckte jag det var coolt, men det är nog en annan femma när det blir katastrof.. oj hahah nu skrev jag en bok =) hoppas du får en fin dag =)
Isabelle
Vad fint du skriver, och att du skriver om din omtanke!