-
Hanoi – one of those cities
Vissa resmål jag besöker fastnar lite extra. De där platserna där det känns så naturligt att promenera längs med gatorna, ta sig fram med kollektivtrafiken eller prata med lokalbefolkningen. Hanoi var en sådan stad. Om jag blundar så kan jag se de lummiga, gröna gatorna. Jag kan höra vespornas envisa tutande och människornas sorl. Jag kan känna dofterna av avgaser…
-
Sunday Brunch
Typiskt nog så började jag bli sämre igen igår och nu är jag sådär snuvig och eländig igen. Så himla typiskt. Jag skulle nog inte ha promenerat så långa sträckor i helgen utan faktiskt tagit tillfället i akt att vila ordentligt. Idag har jag varit så seg och trött. Det var knappt att jag orkade upp ur sängen i morse,…
-
New jeans and some chocolate
Kommer ni ihåg de försvunna jeansen jag skrev om? De ringde från Levi’s Store här i Malmö igår och bad om ursäkt för att de inte hittat mina jeans. Däremot så hade de fått tag på ett nytt par som de lovade att lägga upp på studs. Så jag gick in till stan, och skrev på vägen ett meddelande till…
-
Some place I’d rather be
Nu har jag bloggat här på Nouw i en dryg vecka och jag måste säga att det är helt fenomenalt bra, för att använda ett av mammas favorituttryck. Allting är så enkelt. Bilderna laddas jättesnabbt och det är betydligt smidigare att navigera sig omkring än i WordPress. Med andra ord är jag ganska nöjd med detta. Hur trivs ni mina…
-
Försvunna jeans och eftersökt choklad
Nej hörni. Den här dagen blev inte så himla bra ändå. Hela veckan har jag känt mig smått deppig. Ångesten kommer allt mer sällan nuförtiden, men idag fanns den där i bröstet. Januari. Vad är ens denna månaden bra för? Jag säger som Ronja: Dra åt pipsvängen! Jag gick in till stan, glad över att få hämta mina nyköpta jeans…
-
Treat yo self
När det är vinter, kallt och det inte känns som att någonting annat än kvittrande vårfåglar kan pigga upp, då finns det bara en regel att följa… Att unna sig någonting fint ✨ //When it’s winter, and cold, and you feel like nothing but spring can cheer you up. Then there is only one rule to follow… Treat yo self…
-
Den ständiga rotlösheten
Så fort jag tittar på mina bilder från resan så saknar jag Hanoi. Jag saknar storstadspulsen. Den där anonymiteten som tillåter en att vara precis den man vill. Två dagar in på semestern så sa jag till min syster att jag till och med skulle kunna tänka mig att bo i Hanoi. För jag blev så blixtförälskad. Jag saknar det…
-
Resort life @ Phu Quoc
När vi var på Phu Quoc bodde vi på ett enklare hotell, vilket hette Palm Hill Resort. Det var alltså inte ett av de där lyxresorten men med tanke på att vi betalade 2900 kronor för fem nätter så fanns det pengar över till annat stället. Tyvärr var det ganska mycket som inte fungerade och personalen verkade mer eller mindre…
-
I lost Paris for a year
Det där som inte får hända har troligtvis hänt. Foton från mina år i Paris har försvunnit. Alla bilder från januari 2013 till maj 2014 är complètement disparus. Jag misstänker att de fanns på ett USB-minne som jag tappade bort i Kapstaden. Usch vad jag känner mig deppig just nu. Det är 1,5 år av mitt liv. 20 procent av…
-
Silk kimono on fragile skin
Mina förhoppningar om att mirakulöst vakna upp pigg och kry, med förkylningen som blott ett otrevligt minne, sjönk så fort jag slog upp mina grå-blå ögon. Huvudet känns tungt, huden gör ont och jag har snutit mig så mycket att jag måste kleta Idominsalva på de nariga näsborrarna. Så idag ligger jag i sängen och kurerar mig så gott jag…