Paris i augusti

Det var inte meningen att försvinna helt och hållet från att jag landade i Paris. Det bara blev så. Det var vänner att umgås med och vackert väder att njuta av så det fanns ingen ro att sitta ner och skriva blogginlägg. Sedan jag kom hem har min kreativa del av hjärnan legat nere totalt. Första dagarna tillbaka i Malmö var jag så himla trött. En enorm trötthet som tog en vecka att komma över, och det var nog delvis för att jag totalt körde slut på mig själv. Det blir så när jag vill göra allt och lite till. Inte ger mig själv tillräckligt med tid till återkoppling, vilket gäller både mentalt och fysiskt. Så jag blev hjärntrött och kunde knappt fokusera på jobbet i flera dagar.

Om min hjärnverksamhet förra veckan var en GIF hade den troligtvis inspirerats av den här:

Jag har så mycket att visa och berätta om så vi får nog börja från början. Med huvudnumret av vistelsen: Paris i augusti. Den näst bästa månaden på hela året (september är alltid bäst) för då ligger staden så stilla. Nu när jag tänker på det representerar gif:en ovan även det. Ungefär sådär ser det ut i Paris bostadsområden där det mesta stänger ner. Småföretagarna har stängt ner sina barer, butiker, ostaffärer och många restauranger har tagit i hela uteserveringen med ett meddelande på dörren om att de är tillbaka i slutet på augusti. Lagom till la rentrée när skolorna börjar första måndagen i september. Alltid samma varje år. Det enda som syns på gatorna i 17éme är några redan fallna löv som blåser i vinden. Var är alla då? Vid kusten såklart! Kanske även i Provence eller i någon by i Italien.

De mest stressade parisarna flyr fältet och kvar är de sympatiska människorna som inte har råd eller lust att ta 6-8 veckors semester. Helt plötsligt är Paris trevligt, hövligt och tålmodigt. Ingen jäktar och folk pausar i skuggan. Det finns plats på alla de där barerna och restaurangerna som annars är fullsatta, det är inga ändlösa köer i mataffären klockan sex på kvällen och på metron finns det sittplatser alla tider på dagen (med vissa undantag). I de mer lokala kvarteren är det lugnt och stilla för dit hittar inte turisterna.

Allt detta innebar även att jag tyvärr missade flera av mina vänner som var bortresta. Några av dem missade jag med en dag. Hade till exempel kunnat säga hej till min vän Solli på flygplatsen när vi passerade varandra till och från Sverige, men så var det inte samma flygplats. Så kan det bli ibland. Desto större anledning att snart åka tillbaka igen. Däremot hann jag se flera av alla fina människor jag lärt känna sedan första gången jag flyttade till Paris. De flesta av dem har jag känt i mer eller mindre ett decennium. Dessutom var min vän Helle som sagt även där samtidigt och vi hade så himla roligt ihop. Sist vi sågs var nog sju år sedan men det märktes knappt att det gått så lång tid.

Jag åt och drack, åt och drack. Sen åt jag lite till. En av de bästa sakerna att äta i augusti/september är fikon för de smakar jättemycket och kostar löjligt lite. Jag köper dem alltid av frukt- och grönsakshandlarna som man hittar i nästan varje kvarter. Bara det är en anledning till att besöka Paris den här tiden på året. I Sverige är det tvärtom: fikon kostar jättemycket och smakar jättelite. Med lite tur man man däremot hitta dem till kampanjpris eller ett paket för en billig peng. Självklart blev det en och annan baguette, kokosyogurt, aprikos från Provence och billig comté (ångrade sen att jag inte köpte med mig hem för det var hälften så billigt där än i Sverige).

Paris då? Ja, hon är och har alltid varit min stora kärlek. Med all sin kaos, skönhet och ineffektivitet så älskar jag Paris. Sedan romantiserar jag säkert det hela för jag minns trots allt frustrationerna och stressen från när Paris var mitt hem. Jag skulle säkert bli tokig om jag bodde där på heltid, och jag skulle inte vilja göra det utan M, men jag vill gärna åka dit minst två gånger om året. Vi får se när nästa gång blir.

Det var ganska skönt att komma hem sen. Till Malmö, min säng, rutiner, min andra stora kärlek (pojkvännen) och en lägenhet som är större än 20 kvadratmeter.

À très bientôt, mon cœur!