Paris then and now

Någon som gissade på att jag ska åka till Paris nästa vecka? Det är i alla fall dit jag ska. Det har funnits som en liten tanke hela hösten att klämma in (som om mitt schema vore så fullspäckat) några dagar i Paris i januari, men så tvekade jag eftersom att en sådan resa alltid kostar mer än jag från början räknat med. När jag sedan fick reda på att Erin skulle åka dit just den helgen som jag själv hade spanat på så kändes det nästan som ödet. Så jag bokade biljetterna och påminde mig själv om att jag aldrig någonsin ångrat en resa till Paris.

Coucou ma belle! Talar om både tjejen med kameran i handen och utsikten i bakgrunden.

Jag har inte träffat Erin sedan sommaren 2014 när hon tillbringade några månader där, och vi direkt gick från internetkompisar till goda vänner. Vi hängde hela tiden och utforskade delar av stan som jag aldrig lyckats hitta trots att jag då hade bott där i över fem år. Jag flyttade sedan hem till Sverige och Erin åkte hem till Philadelphia. Sedan dess har hon hunnit gifta sig, klättra i karriären och skriva klart en roman. Våra regelbundna resor till Paris (för hon flyger över Atlanten lika ofta som jag flyger de 2000 kilometrarna söderut) aldrig lyckats inträffa vid samma tidpunkt, men vi har hela tiden hållit kontakten på ett eller annat vis. Så denna kommande sammanstrålning är jag så himla glad för. Det må vara lika januarigrått och kallt där som här, men vinter i Paris är ändå alltid lite bättre än vinter i Malmö. Jag som aldrig vill planera långt i förväg har redan bokat in en middag på Miss Ko och gjort research för nya platser att upptäcka.

Eftersom att det är torsdag idag så bjuder jag på en klassisk Throwback Thursday från juli 2014. En typisk sommardag i La Ville des Lumières. Vi strosade runt i stan från sen eftermiddag till sen kväll.

Det där med att strosa runt i Paris på kvällen är förresten bland det bästa jag vet att göra på sommaren. Flanera längs med Seine med hela staden som lyser upp som en magisk teaterkuliss. Jag vet, det låter så himla cheesy men det är verkligen något alldeles särskilt att se månens ljus kasta skuggor på vattnet i kanalen och Eiffeltornet som blinkar som tusen stjärnor varje timme.

Det här var på den tiden när räckena på Pont des Arts fortfarande var täckta med hänglås. Sedan ramlade ett räcke ner i floden och nu får man inte hänga några lås längre. Det kanske är därför så många skiljer sig numera?