Peace out

Äpplet faller inte långt ifrån faster-trädet, som man säger. Nej så säger man kanske inte men precis så verkar det vara med min kära brorsdotter. Hon är lika bestämd och envis som jag var när jag var liten. Fast sådär söt och gullig så att jag glömmer bort irritationen från minuterna innan då hon vägrade att ta på sig skorna, så fort hon tittar på mig med sina bruna ögon och fnissar lite pilimariskt. Egentligen kanske det är förvånansvärt att jag kommit fram till beslutet att jag inte vill ha några egna barn (jag säger aldrig aldrig, men jag har inget sug efter det alls av flera anledningar) för jag är väldigt bra på att hantera barn och tycker väldigt mycket om dem. Jag vill bara inte ha några egna. Då är det så fint med vänner och familjemedlemmar som avlar ungar som man kan sätta sin egen prägel på. Som när brorsonen visar hur mycket han uppskattar sin faster eller minstingen säger att hon ”vill sitta beve Estin”. De är så fina barn och jag älskar dem verkligen, men är samtidigt nöjd över att inte behöva hantera dem 24 timmar om dygnet. Haha!

Det var för övrigt en så mysig kväll med grillning på gården i solen. Det har varit vissa spänningar mellan vissa medlemmar i min familj, och det har vissa gånger triggat min ångest att vara i närheten av det. Jag känner av stämningar så lätt och det kan ibland ta för mycket energi av mig. Nu märker jag att saker och ting förändrats. Det gör mig så glad och harmonisk. Jag är det där mellanbarnet som bara vill att alla ska vara nöjda och glada, och alltid försöker medla.

Okej, mycket familjesnack nu. Hoppas att ni inte är totalt uttråkade. Egentligen är det ju inte superintressant att läsa andras familjedravel för det är så svårt att relatera till det. Så nu tar vi och sätter punkt för det och går vidare på andra ämnen.

Jag måste faktiskt skynda mig iväg för en kompis har bjudit hem mig på lunch. So I gotta go!