Plötsligt händer det… kanske.

Trots att jag började min onsdag på ett ganska härligt vis, med två vänner och frukost på Kaka på Kaka, har jag svårt att skaka av mig tomheten som fyllt kroppen hela eftermiddagen. Jag har känt mig så himla trött. Sådär orkeslös att jag helst av allt vill ligga på sängen och äta mat som består av två ingredienser. Det är som att kontrasterna från det sociala till ensamheten blir för stor. Så jag pendlar mellan att vilja höra av mig till vänner och vilja vara för mig själv. Ingenting känns särskilt kul men jag vet att jag är rastlös. Olusten är så påtaglig att jag nästan får panik. Jag skrollade i musiklistorna på Spotify innan men kunde inte komma på en enda låt som jag ville höra. Som någon slags nödlösning valde jag Crash! Boom! Bang! med Roxette, vilket ironiskt nog beskriver my current state of mind. När inte ens musik känns roligt så är det illa.

Jag vet inte vad det är riktigt, förutom att jag känner en stress över att livet springer ifrån mig. Jag läser om gulliga par som har staycation på fina hotell och är sådär lyckligt kära att jag fnyser åt dem med bitterhet som känns ända från magen. Om framgångsrika self-made entreprenörer och 20-åringar som hittat sitt drömjobb. Själv är jag singel igen, vet inte vad fan jag ska jobba med, och majoriteten av singelmännen i åldersgruppen 35-40 i den här staden är antingen redan skalliga, krystade hipsterhurtbullar som dricker sur kombucha medan de trampar runt i Skåne på sin lättviktsracercykel eller curlande småbarnspappor med bortskämda barn. Låt oss vara ärliga förresten, de flesta av dem är inte ens män, utan pojkar i en vuxenkropp med ett ohälsosamt stort ego som använder appar som kik eller snapchat.

Som du hör är optimismen hög denna onsdagskväll. Det finns en viss möjlighet att det där som börjar på P, har ett M i mitten och slutar på S lurar runt hörnet. Jag hoppas att det är anledningen.
Jag ska laga middag nu och lyssna på 80-tals powerballader. Mat och att sjunga med till November Rain gör mig i alla fall lite glad sådana här dagar. Sedan försöka somna tidigt till mantrat aka två av mina livsinspirationslåtar; ”I morgon är en annan dag” och ”Det löser sig”. I morgon ska jag äta lunch med pappa och Ewa som kommer till Malmö. Det blir trevligt! Då ska jag vara positiv, för allas trevnad.