PMS, ärlighet och konflikter

Hej vänner. Hur har ni det denna måndag? Själv råkade jag sova lite längre än jag hade tänkt men så får det bli ibland. Förra veckan var jag ängslig, lättirriterad (stackars mamma som ringde och fick ta emot mina frustrationer), omotiverad och orkeslös men så kom mensen. Jahaaa, det var dääärför?! Den har inte direkt varit pålitlig det senaste halvåret med blödningar under nästan fem månader pga minipiller och innan dess tvåveckors-mens för att jag hade någon cysta på äggstocken, men nu tror jag att det äntligen är back to normal. Det känns så i kroppen i alla fall. De senaste två dagarna har jag dessutom haft lite mensvärk vilket jag inte haft på länge. Håll nu tummarna för min skull, please!

Så dessa dagarna är jag lite extra snäll mot mig själv och drar ner prestationskraven. Vilket kanske inte är helt lätt i praktiken när jag har en uppgift som ska vara inlämnad om exakt en vecka. Som tur är så är inte självförtroendet och självkänslan där nere i botten av brunnen som den var förra veckan. Det är konstigt det där egentligen, hur hormoner kan spela ut all rim och reson från ens hjärna. Hur jag ena dagen kan bli en känslokall bitch, för att i nästa fälla en tår när jag tittar på Planet Earth och en hyena dödar en antilop-unge (för övrigt så måste ni se första avsnittet för när isbjörnsungarna kryper ur idet och rullar ner för glaciären var det som fyra terapisessioner i ett treminutersklipp).

Jag var ganska ledsen i helgen för att jag i fredags hamnade i konflikt med en person som betyder mycket för mig, men det hela löste sig igår. Kommunikation är så himla viktigt. Att inte bara visa sympati, utan även empati. Förstå hur andra fungerar utan att endast utgå från sig själv. Ha mod att uttrycka sina rädslor, viljor och känslor samt vara lyhörd för andras diton.
Enda sedan jag var liten har jag varit en ganska konflikträdd person, förutom med mamma och min syster, men de senaste åren har jag blivit bättre på att våga skapa friktioner. Mest för att jag insåg under depressionen att mycket av min ångest låg i en rädsla för att förlora människor omkring mig om jag ställde krav eller yttrade en sanning som kanske skulle såra. Sedan förstod jag att det är konflikter och ärlighet som leder till att relationer faktiskt blir starkare och en bättre förståelse för varandra. Kanske beror det även lite på att jag blivit starkare i mig själv och börjat signalera när jag inte är okej med ett beteende eller en handling. Jag har nog även blivit bättre på att själv ta konstruktiv kritik som en möjlighet till att utvecklas och inte som ett personligt angrepp emot hela mitt väsen. Tidigare tog jag minsta negativa anmärkning som att jag var en dålig person men en sämre egenskap eller ett misstag utgör inte hela min personlighet. Man kan göra någonting dumt utan att vara en dum människa.

Okej hörni. Nog om detta. Det regnade när jag gick ut idag men nu lyser solen lite smått. Jag har suttit på Östra Kaffebaren ett tag nu med en artikel jag behöver läsa, vilken är betydligt mer intressant än svammeltexten jag kämpade med förra veckan. Jag ska ta en stund till att läsa klart den och sedan gå för att hämta ut ett paket, hämta min cykel som står här på Värnhem och sedan gå hem och äta lite lunch.

Jag önskar den som läser detta en riktigt härlig dag, och om den mot förmodan inte skulle vara en bra dag så hoppas jag att det går att hitta någon slags ljuspunkt trots allt.
Kom ihåg annars; i morgon är en ny dag.

KRAM!