Right now

Nu har jag bott i Kapstaden i snart en vecka. Det känns som längre tid. Det händer så mycket hela tiden och jag försöker liksom hänga med mina egna känslor och intryck. Jag är glad för jobbet jag ska göra. Allt det känns faktiskt ganska spännande, om än lite av en utmaning att vänja mig vid hur folk ”jobbar” här. Det går långsamt och det finns ingen struktur alls. I morse kom vår chef med en idé. Han tyckte att vi skulle spela in en video med mig, Erica, volontären Susanne och Mika, som varit praktikant här i tre månader. ”Vi åker nu” sa han och hade inte så mycket tankar på att det inte bara är att filma och lägga upp. Vi behövde komma upp med en plan först. Sedan försvinner han iväg och säger att han kommer tillbaka om tio minuter, men försvinner iväg i 1,5 timme utan att vi vet vart han åkt. Tidsbestämmelser finns inte heller. Här får man vänta, vänta och vänta. ”Jag skulle behöva få en mailadress upprättad”, ”Ja det kommer, men inte idag. TIA, Christine. This Is Africa.”. De håller på att fixa en ny hemsida också men företaget som skapar den åt oss skjuter bara på det hela tiden. Det har tagit typ 3 månader. Galet! Moses, som är min chef, sa idag att de behöver en strukturerad person som kan får ordning på allt – han menade mig då. Hahaha! Ja för här är jag nog en av de mest strukturerade på företaget. Det var i alla fall en bra dag idag på jobbet. Moses och Mika, som varit praktikant här, tog med mig till ett soppkök och sedan gick vi bort till ett hem för ungdomar där jag träffade en kille från Danmark som volontärarbetar för dem. Jag ska skriva ett öppet inlägg om det sen.

I övrigt så är det just nu mest boendesituationen som ger mig lite ångest. De jag bor med är verkligen trevliga och gulliga människor, men lägenheten är mög. Kackerlackor, finns ingen diskho i köket (?!?), baren på markplan gör det omöjligt att somna utan öronproppar innan midnatt och det drar från fönstret i mitt rum. Sedan igår kväll är även toaletten full med skit. Så jävla äckligt. Tur att barens toaletter är precis nedanför så vi kan använda dem.

I övrigt är det så himla efter med allting. Jag var beredd på mycket av det, men jag har också fått mig lite av en chock. Hur fattiga folk är, hur skitigt det är, att de ligger ÄNNU längre bak i utvecklingen än Frankrike gör. Det känns liksom som att det man gör för alla fattiga och hemlösa bara är en droppe i havet. Det kommer ta decennium för att få ordning på det här landets samhällsstruktur, om det nu ens någonsin blir någon ordning på det.

Idag fick jag i alla fall besked om att mina pengar från a-kassan är på väg. Finally! Så kan jag lämna tillbaka de sparpengar jag lånat av. Jag får inte glömma att jag måste spara undan en summa för den dagen jag ska flyga hem. Min lön lämnar dessvärre ingenting över för sparande.

Jag fastnade för övrigt med middagslagning och snack med en av de som jag bor ihop med så nu blev klockan helt plötsligt jättemycket och min kusin lär vara lagom irriterad på mig nu för vi skulle skypat för länge sedan. Så nu ska jag ringa upp henne!