Rosa läppar och överlevnadsstrategier

Jag hade kunnat skriva ännu ett blogginlägg om hur trött jag är på vintern, men jag låter bli. Det blir tjatigt att lyssna på och det är en sådan sak som inte går att påverka. Vädret är som det är och likaså säsongerna. Så jag gör det bästa av saken. Klär mig varmt, målar lite läppstift på mina fnasiga februariläppar, duttar rouge på mina bleka kinder och beger mig ut i det gråbruna landskapet som Malmö bjuder på sju av årets tolv månader.

Idag tänkte jag gå på jeans-jakt. Två av mina favoriter börjar sjunga på sista versen. Dessutom ska jag fika med Louise och hennes familj. Det ska bli trevligt. Jag tycker att det är så mysigt att lära känna mina vänners föräldrar och familjemedlemmar, sådär som det är med barndomsvännerna ni vet. Dessutom är Louise mamma och pappa så himla gulliga och härliga att umgås med. Det blir tyvärr inte på ett kafé i Paris med lördagslediga fransmän som myllrar förbi med lunchbaguetten eller blommor från den lokala marknaden, men Lilla Kafferosteriet går väl lika bra det mest. För om två veckor är jag ju faktiskt i Bryssel och får min dos av fransk(ish) matkultur. Så till dess är det bara att treva vidare och njuta när tillfälle ges. Jag ska unna mig någonting riktigt gott och onyttigt. Det är ju trots allt vinter. Det gäller att ta till alla medel för överlevnad.

Jag tror till och med mig se solen bryta genom de tjocka molnen som täckt himlen hela veckan. Kanske får vi njuta av en dag utan regndroppar? J’espère!