Sådant som fyller glaset halvfullt

Jag är egentligen för trött just nu för att kunna klämma ur mig någonting vettigt i skrift, men jag gör det ändå. Jag behöver komma tillbaka till min skrivflow som de senaste veckorna varit ganska obefintligt. Sen när jag väl fått lust att skriva så har det känts stressande för att jag har så mycket ”att ta igen”. Ja, ni hör ju. ”Ba’ skriv nu då jänta!”. Så det gör jag.

Sommaren har flugit förbi i – vad som känns som – ljusets hastighet. Om tre dagar är det september och jag har hittills badat två gånger i år. Jahapp. Sveriges sommar 2023 blev inte riktigt som någon hade tänkt sig, och jag ska väl erkänna att jag varit en av dem som klagat (lite för många gånger till lite för många personer, mest till M) över bristen på värme. Med en beslutsam blick på datorskärmen zappade jag mellan de olika flygsidorna och sökte på enkelbiljetter till värmen. 6300 t/r till Nice – ändå värt väl? Inte? Nähä. Jag var så bitter över att ha missat sommaren, trots att vi alla var i samma båt. Så till den grad att M till slut sa till på skarpen att jag faktiskt fick sluta klaga på någonting som vi inte kunde göra något åt. Med risk för att bli dumpad slutade jag klaga högt och höll mig till att sucka uppgivet varje gång jag öppnade SMHI-appen. Sen insåg jag att det faktiskt bara var att acceptera läget. Jag är trots allt ganska tacksam för att mitt hus inte flutit bort i en översvämning eller slukats av eldsvådor. Det kunde varit värre. Vi minns ju sommaren 2018 och de två månaderna utan regn. De fnasigt gula gräsmattorna och den förstörda skörden vill vi inte ha igen. Mina problem sträcker sig till att behöva packa undan sommarkläder jag inte hunnit använda och tvingas titta på mina likbleka ben som knappt fått någon sol på sig.

Malmö har varit stundtals blåsigt, regnigt och kyligt (när värmen i huset sätts igång då vet man att det är en kylig augustinatt) men där emellan har solen lyst. Ett genomsnitt på 22 grader får trots allt ses som en vinst. Jag vet vad ni tänker: ”vem är du och vad har du gjort med Christine – The Pessimist”? Hon är där någonstans, men för min sambos skull försöker jag se glaset halvfullt så gott det går.

Dessutom drar vi till lite sydligare (och västligare) breddgrader om exakt fyra veckor och tre dagar. Det är första långväga resan M och jag gör tillsammans. Kan ni gissa vart vi ska? Det ska bli så kul! Som den reseplaneraren och preppern jag är så har jag redan hittat massor med spännande ställen att besöka på de platserna vi ska till.

Igår la jag mig innan klockan 22 och tänkte gå på samma linje ikväll. Det får bli en dusch och sedan ett avsnitt Gossip Girl innan jag stänger ner hjärnverksamheten för dagen. Den här måndagen går inte till historien som den mest produktiva så jag har lite att ta igen i morgon. Så får det vara ibland.

Vad händer på ditt håll då kära läsare? Hur var din sommar? Regnade den också bort eller for du söderut i ren desperation? Vad har du att se fram emot i höst?

Vi hörs snart igen, förhoppningsvis. Jag ska försöka att inte försvinna i tre veckor igen men jag lovar inget.