Självförtroendet
Hej på dig, fina läsare av den här bloggen! Hur mår du idag och vad händer i ditt liv just nu?
Jag tänkte ha som höstprojekt att skriva och publicera ett blogginlägg varje dag. Egentligen vet jag inte varför skrivandet har valts bort de senaste åren, men jag vill gärna hitta tillbaka till det. Förr hade jag en väldigt stor skrivlust men den har successivt försvunnit bort i periferin. Kanske blev prestationsångesten för påtaglig? Den där jäkla prestationsångesten. Hur blir man av med den egentligen?
Just det där går verkligen hand i hand med hur mitt självförtroende går upp och ner. Just det senaste året har självförtroendet fått sig en törn, vilket säkert haft att göra med olika turer i min arbetssituation. Förra hösten blev jag nästan utbränd igen och jag tror inte riktigt att jag har låtit mig själv läka mentalt. Det känns nästan som att en lätt depression legat latent i kroppen hela året, vilken i perioder förvärrats och kommit upp till ytan. När man liksom kämpar på men aldrig riktigt orkar, och inte förstår varför allt känns så jobbigt, då blir ingenting fullständigt. Detta har jag även märkt under hela processen med att ta körkort. Jag var så trött och stressad i våras av en massa anledningar vilket resulterade i att jag nog inte var mentalt redo att lägga mitt fulla fokus på körningen, och det i sin tur gjorde att jag inte hade tillräckligt bra självförtroende för att känna mig säker i min körning. Ett långt uppehåll under sommaren hjälpte inte heller direkt för att avancera mina kunskaper.
Under dagens körlektion däremot var det som att någonting släppte. Den där närvaron som varit väldigt frånvarande för det mesta av tiden, infann sig plötsligt. För första gången kände jag att jag faktiskt bemästrar det här ganska bra. Självförtroendet gav mig den extra motivationen jag saknat de senaste månaderna. Nu är jag nära målet. Både med körkortet och en större tro på mig själv.
Kanske behöver jag även jobba fram säkerheten i skrivandet igen. Skriva utan krav på prestation. Bara låta orden flöda och locka fram kreativiteten. Ge mig själv en klapp på axeln och säga ”Det du gör är tillräckligt bra och du behöver inte vara perfekt (förutom på uppkörningen kanske?)”. Jo men jag ger det ett försök. Ett om dagen. Det blir bra!
9 Comments
teruko
Hej! Först ett svar på frågan: jag mår skapligt bra. Lite tröttare än för t ex 10 år sedan, men det är kanske inte så konstigt då jag blir 75 om några dagar… 😉
Det där med skrivlusten tycker jag inte heller är så konstigt egentligen. Jag började ju följa dig när du bodde i det gemensamma intresset Paris och självklart är det så mycket enklare att skriva när man lever mitt i en sådan inspiration eller över huvud taget när man är ute och reser! Bara att sätta ord på alla intryck, känslor och upplevelser, som ofta är positiva dessutom. Har själv skrivit dagbok jämt under alla våra resor under 45 år ca. Gillar, som du, att skriva! Däremot är det inget jag skulle orka i vardagen… Kan ju vara skillnad dock om man som du skriver ”offentligt” och vet att man har många läsare! Kul om du orkar fullfölja din utfästelse, men se bara upp så det inte blir ytterligare ett prestationskrav!
Önskar dig allt gott och ett Lycka till med körkortet!
Christine
Åh då är du född året innan min mamma, 47 om jag inte räknar fel? Grattis i förskott!
Det stämmer nog som du säger att skrivlusten var större när jag bodde utomlands. Jag kan känna att Paris och utlandsboendet blev en del av bloggens identitet, vilken sedan försvann något när jag flyttade hem till Sverige. Men det är såklart roligt att så många fortfarande läser, och att nya hittat hit 🙂 Tack för att du delar med dig och för lyckönskningarna vad gäller körkortet! Kram <3
Jennie
Älskar det här. Done is better than perfect <3
Christine
KRAM på dig! <3
teruko
Du räknar rätt! 🙂
Ajli Müller
Jag mår sådär, jag undrar om jag tänker gå och bli sjuk??? Vi ska ha Öppet hus ikväll och mina sexor har nationella prov både på torsdag och på fredag, men jag förstår inte hur det ska gå.
Jag tycker att det är en bra påminnelse, man behöver inte ens vara bra för att vara bra nog. SJälvförtroendet är förrädiskt och vi borde frysa ut det när det ändå bara jävlas. Kul med höstprojektet! Jag har ett tidsinställt inlägg (idag!) där det står att jag har som mål att ha en riktig bloggvinter, med många inlägg och mycket bilder. Kul tajming!!
Christine
Aj då, det låter som väldigt dålig tajming för sjukdom. Fast de kommer ju alltid dåligt tajmade förstås, hehe.
Du har så rätt. Låt oss pusha bort det där dåliga självförtroendet så mycket vi bara kan! Kul, då ska jag gå in och läsa 🙂
Lycka till ikväll och krya på dig! Tack för att du kommenterar <3
Ewe
Men tackar som frågar, det är lite upp och ner faktiskt. Känner igen det där med lätt depression som ligger under ytan. Allting känns liksom lite gråare och man har svårare att njuta av livet och se fram emot saker. Hoppas det snart blir bättre för dig. Man får försöka dra ner på kraven på både sig själv, andra och livet i allmänhet känner jag. Och njuta av de små sakerna. Låter klyschigt men det funkar för mig i alla fall!
Här försöker man landa i det nya livet med att balansera familjelivet med en liten bebis och att ha börjat jobba. Det har varit tufft men samtidigt det bästa jag gjort.
Kul att se att du börjat skriva mer igen. För mig är det lite som terapi att få skriva av mig. Och känn inte som att det behöver vara en sån tröskel att skriva igen om du missar någon dag här eller där. 🙂
Christine
Jag beundrar alla föräldrar som balanserar barnuppfostran, jobb och samtidigt försöker få sina egna behov tillfredsställda. Ni är krigare allihopa! Och du har verkligen rätt i det där att sänka kraven på i princip allt, särskilt nu under vinterhalvåret. När det ligger ett grått molntäcke över oss flera dagar i rad är det inte så konstigt att vi blir extra trötta och låga. Tack för att du delar med dig av insiktsfulla ord och tankar. Hoppas att det snart känns mer upp än ner för dig <3