Skogsvandring, tomater och ålderskrämpor

I lördags åkte jag som sagt på utflykt. Vi körde norrut och parkerade intill Järavallens Strövområdet, vilket ligger strax söder om Landskrona. Vår lilla trio är en sorglig samling av 30-plussare med diverse ålderskrämpor såsom nackbesvär, diskbråck, magkatarr, värmesvallningar och annat elände. Något vi skrattar åt ganska mycket. Hur ska det bli om 20 år? Det är dags att börja underhålla kroppen lite bättre.

Vädret var i alla fall helt fantastiskt och när molnen luckrats upp så strålade solen hela eftermiddagen.

Jag älskar skogen!

Här är jag, svettig och överklädd. Jag var ju fortfarande lite förkyld och hade byltat på mig med tre lager på överkroppen (varav ett av dem var en tröja i kashmir), ullhalsduk och ullstrumpor. Anneli undrade vad jag ska ha på mig i vinter.

Dessa fyra stående bilder är tagna med mobilkameran så därför är kvaliteten på upplösningen och färgerna lite sisådär, men jag tyckte att fotona var fina. Jag antar att jag fick vad jag betalade för när jag bad om en ”billig mobil”. Det positiva med det är ju däremot att jag får mer lust att använda min kamera.

Två något överexponerade vänner. Jag älskar verkligen att vi funnit varandra såhär i vuxen ålder. Trots att vi bara känt varandra i drygt två år så räknar jag dem till mina närmaste. Anneli och Cecilia umgås mer än jag och Cecilia, medan jag är lite närmare Anneli men vi har så himla trevligt när vi umgås allihop. Sedan har Louise också kommit in i gänget och fått en naturlig plats. Ibland ses de andra utan mig om jag har andra planer. Jag tycker om när mina kompisar från olika håll sammanförs och blir vänner även de.

Lunchen i deras växthus extra god efter en dryg timmes promenad i skogen, och tomatpajen var lika välsmakande som jag blivit lovad. Däremot blir jag lite irriterad när de tar betalt 10 kronor för ett glas kranvatten. ”Serviceavgift” kallades det men jag undrar vad för extra service det blir när man samtidigt beställer in mat för flera hundra kronor? Det borde vara som i Frankrike – där är det olagligt att ta betalt för vatten. Det var inte så att maten var billig heller utan alla dessa hipstervänliga gårdskaféer i Skåne tar överpriser. Pajen var visserligen god men jag tycker att 129 kronor är lite i överkant.
Lokalen var mysig ändå och det var bra kvalitet på råvarona så rent generellt var jag mätt och belåten när vi åkte hem.

Tomatens Hus har, i anslutning till sin butik och sitt bageri, ett växthus där man kan köpa plantor, grödor, färska kryddor och så klart; tomater. Jag köpte med mig basilika och ett gäng tomater av olika sorter samt en spännande risotto-blandning och en tapenade gjord på basilika och chèvre. Det tänkte jag laga mat på när jag bjuder en kompis på middag i veckan.

Det har regnat sedan i morse denna grådaskiga tisdag och eftersom att jag inte har några planer förrän senare i eftermiddag så håller jag mig inne så länge. Jag var uppe tidigt i morse för ett möte med entreprenörer som ska renovera gården, sedan var jag hos läkaren med alla mina olika krämpor för tillfället. Han skrev så pennan glödde medan han stressat konstaterade att vi inte skulle hinna kolla på alla olika medicinska bekymmer jag radade upp, men han tog mig på allvar och bokade in lite olika prover.

Jag har förresten fått ett riktigt monster-munsår på överläppen som snabbt spred sig som pesten. Det brukar blossa upp en gång om året ungefär och ofta i samband med mens/förkylning/magkatarr/stress, vilket jag haft allt av de senaste två veckorna. Men som Cecilia sa; ”Du fick ju i alla fall allt skit på en gång, det måste vara lite skönt?”. Jo, såklart, fast jag hade ju gärna sluppit känna mig både blek, äcklig, snorig och uppsvälld på en och samma gång. Förhoppningsvis hinner jag få ett par självförtroendet-på-topp-dagar innan PMS:en sätter in igen.

#livet