Sometimes you need to leave to be able to come back

Det har hänt lite grejer den senaste tiden. Jag sa upp mig från mitt jobb förra veckan förstår ni. Beslutet hade jag nog egentligen tagit för länge sedan, men det krävdes lite tid och mod för att verkligen sätta det i handling. Ni som följt med från att jag landade på flygplatsen i Kapstaden den 18 november förra året har säkert märkt av att min tid här tidvis har varit påfrestande för mig.

Jag har dels inte mått bra psykiskt, och så har jag på grund av det drabbats av diverse fysiska besvär. Magkatarr, infektioner, influensa, magvirus och samma typ av ångest som jag drogs med förra året. Just det där sista kan för vissa vara svårt att förstå. ”Äh, ångest är väl inget farligt. Det är bara att rycka upp sig!” (det värsta man kan säga till någon som är deprimerad för övrigt). Tyvärr var det inte så enkelt och vid en punkt kom jag på mig själv att inte känna någon livslust alls. Gång på gång missade jag roliga händelser och sammankomster för att jag var sjuk eller kände mig för deprimerad för att orka vara social. Jag har inte kunnat träna på grund av att jag inte haft någon kraft för det till följd av diverse sjudomar. Jobbet tog mer energi än det gav och jag började tvivla på mig själv både i det professionella och privata rummet. I vissa sociala situationer kände jag mig så osäker och malplacerad att jag helst bara ville gå därifrån. Jag kände mig så ledsen över att inte känna igen mig själv och undrade över vad alla tänkte när jag bara satt där och såg obekväm ut. För så är jag vanligtvis inte alls. Jag är den där som kan prata med alla, skratta och föra en konversation med någon som jag känt i fem sekunder. I stället blev jag introvert och vågade inte ta för mig. Ville helst bara vara för mig själv av rädsla för att ge ett dåligt intryck. Vid två tillfällen har jag fått panikångest för att jag inte vetat vad jag ska ta mig till.

Jobbet har inte varit vad jag hade förväntat mig heller och utan att gå in på det i detalj så har jag gett det tillräckligt många chanser. Jag respekterar min före detta chef, och är glad över att ha lämnat det utan några konflikter, men beslutet kändes rätt. Jag kom till en punkt då jag inte hade mer kraft eller energi för det tålamod det stundtals krävt av mig.

Vad händer nu då undrar ni? Ja det är det som är kruxet. Jag har valt att ta mitt pick och pack, boka om biljetten som från början skulle ha tagit mig till Nice den 26 april och lämnar Kapstaden nästa vecka. Min plan var att stanna här i minst ett år och det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Så är det ibland och det är okej. Jag trodde att jag skulle kunna bo i kollektiv men ärligt talat så vill jag ALDRIG mer bo på det viset. Jag behöver min egen plats. Jag är ändå glad över att jag åkte hit, och stolt över att jag vågade flytta till andra sidan jordklotet utan att veta hur det skulle bli. Att jag provade på någonting nytt och att jag gått ur min comfort zone så många gånger de senaste 4,5 månaderna. Allt jag har fått uppleva och alla underbara människor jag lärt känna.

Nu ska jag göra det som jag borde ha gjort förra året – ta hand om mig själv. Det var som min kusin sa för ett tag sedan, ”kanske ska detta året vara ett rehabiliterings-år för dig?”. Jag ska åka hem och göra precis det jag mår bra av att göra. Om jag känner att jag vill sitta hemma i pyjamas den första veckan så ska jag göra det, om jag behöver sova i tre dygn så ska jag göra det, om jag behöver ta ett tillfälligt jobb och skita i karriärmål så tänker jag göra det.

Mitt största mål just nu är att må bra igen. Bygga upp självkänslan, börja gå i terapi en gång i veckan, få bukt på magkatarren så att jag slipper dras med det varje månad och hitta min väg utefter de kriterier som är viktigast för mig i livet. Just nu längtar jag hem. Till mina vänner där hemma, till våren, till Kanelbullar på Kafé Kungsgatan, till att sitta på bryggan i Västra Hamnen och se solen gå ner över Öresund, till min lägenhet (som jag får tillbaka den 1 maj!) och framförallt till att hitta tillbaka till lugnet igen. Det kommer bli bra det här. Det känns bra i magen.