Speak up will you
Något positivt i orättvisan att pappa och Ewa är i huset i Spanien i fem veckor, är att de under tiden eftersänt tidningen till mig. Så jag får Sydsvenskan på hallmattan varje morgon tills mitten på mars. Gratis. Lyxigt!
Jag har förberett min frukost nu och ska sätta mig och läsa kultur-delen.
Vad gör ni denna söndag? Ni som suger på att kommentera men ändå envisas med att kika in varje dag kanske för en gångs skull kunde klicka iväg en liten kommentar…? Vilka är alla ni anonyma? Jag ser er på statistik-diagrammet men ni säger ju aldrig någonting.
Jag är så himla nyfiken!
Update: Jag vill bara säga att SJÄLVKLART är ni många som kommenterar tillbaka här på bloggen och det VET jag. Smarta och roliga kommentarer, fina ord som verkligen gör mig rörd och glad. Ibland kan jag skratta rakt ut åt det ni skriver!
Men jag har ändå ganska många läsare och hälften av er vet jag inte ens vilka ni är. Som ni förstår så gör det att jag inte får lust att dela med mig av mig själv helt och hållet alltid. Det är ju ändå mig själv och mitt liv jag skriver om. Såklart gör jag det frivilligt och min blogg är öppen. Jag skriver ur hjärtat och tänker inte sluta blogga. Jag älskar att skriva! Men det vore roligt med lite respons! 🙂
Okej det var mest det jag ville säga. Peace out.
No Comments
Mia
Jag brukar säga något! Men det är nog det vanliga med statisitken, om man inte får något tillbaka slutar man ofta kommentera..
Emma says style, love & rock and roll.
åh lyx med tidningen 😊
Mia
Nej precis, det är vad jag menar. Det är ju det som är så trist med kommenterandet, många gör det dels för att de vill säga något men också för att få det tillbaka. Det första året kommenterade jag kanske 100 bloggar i veckan men fick 10 tillbaka. Det var jäkligt tröttsamt.
Och precis som du säger, det känns tråkigt när man skriver och skriver men inte hör något men ja, det finns inte så mycket att göra åt det. Jag hinner inte längre kommentera så många, försöker hinna med alla en gång i veckan och alltid svara i fältet, tycker det gett mycket att folk ser att man svarar direkt.
Men annars har jag inte så många råd, förstår precis vad du menar.
Kram
Ellinor
Det ständiga bloggdilemmat…
Jag brukar försöka att kommentera med jämna mellanrum, men jag skall ärligt erkänna att jag ibland också bara är en av de där skuggorna som drar förbi och läser utan att lämna någonting efter mig.
Hoppas du får en fin söndag!
Jeanette
Jag är väl inte jätteduktig på att kommentera, men ibland så. Är på väg att flytta till Malmö så det är kul att läsa om någon som bor i närheten och inte bara en massa stockholmsbloggar.. 😊
sv: Hm.. Nä, vet inte riktigt vad man hade sagt. Antagligen hade man väl blivit så förvånad att man bara fått fram ett hej kanske 😊