Spontanfynd och tankar om att söka jobb

Jag är riktigt nöjd med mitt spontanfynd jag gjorde i förra veckan. Filippa K öppnade en tillfällig sample sale på gågatan här i Malmö och jag smet in utan en tanke på att köpa någonting (eftersom att jag gett mig själv köpstopp), och precis när jag skulle gå ut så fick jag syn på dessa marinblå kostymbyxor (HÄR finns de att köpa i svart!). När jag provade dem – och fick se hur pass mycket de hade reducerat priset på brallorna – kunde jag inte låta bli. Från det hutlösa priset på 2300 kronor hade de droppat ner till 550 riksdaler, så alltså 76 procent rabatt. De är gjorda delvis i ull och sitter verkligen som en smäck på mig. Jag vore ju praktiskt taget korkad om jag skulle gå miste om möjligheten att traska runt i lite för långa kostymbyxor i ett regnslaskigt Malmö. Sedan att jag betalade pengar spelar mindre roll. Jag ser det som att jag sparade 1750 kronor. Kan man säga. Eller kanske inte. Potato, potato.

Det här inlägget skulle ha publicerats igår men så blev det tydligen inte. Idag sitter jag på ett kafé och kämpar med en jobbansökan. Varför är det så enkelt att skriva ett blogginlägg medan det är väldigt svårt att formulera mig i en säljande text om mig själv? Kanske är det mitt kulturella raster som hindrar mig från att framhäva mina kompetenser och bedrifter? Även om jag blivit bättre på att tala gott om mig själv så finns det nog en medfödd egenskap hos oss svenskar att tänka ”Äsch, inte är väl jag någonting speciellt…”. Egentligen hade jag velat ringa upp dem och säga ”Jag är perfekt för den här tjänsten, anställ mig, snälla!”, men det fungerar nog inte tyvärr. Jag är i princip perfekt för tjänsten men får sådan prestationsångest så fort jag skriver en mening för ingenting känns helt bra. Vilket gör mig till en nitisk och självkritisk perfektionist så att jag till slut struntar i att skicka den där ansökan, eller missar sista ansökningsdatumet. Det har alltid varit mitt problem. Jag kan låta lägenheten förfalla till ett stökigt kaos och leva i skiten en vecka men så fort jag ska skriva en text som ska visas för någon annan eller är avgörande för framtiden, så är jag en hopplös pedant.

Deadline är i morgon så jag vill försöka bli klar idag. Min kompis Erik är snäll och hjälper mig med tips och feedback. Dessutom tänker jag ringa upp företaget i morgon och försöka fiska lite information och hänföra dem till intresse med min charmiga telefonröst. Hehe.