Stockholm, dialekter och loafers

Jag landade i Stockholm strax innan lunch tillsammans med mamma och min kusin för en väldigt kort visit. Fram och tillbaka på mindre än två dygn. I morgon ska vi nämligen på begravning så det är egentligen inte en nöjesvisit, men jag hoppas kunna få in några ljusglimtar under mina 36 timmar i huvudstaden. Det är trots allt alltid mysigt att komma upp hit. Eftersom att båda mina föräldrar vuxit upp i Stockholm och jag tillbringade de flesta av loven här eller ute i skärgården, känns det alltid lite som att komma till ett andra hem. Även om jag inte skulle vilja bo i Stockholm gillar jag att åka hit ett par gånger om året. Dessutom älskar jag faktiskt att resa och flyger hellre än tar tåget. Ingen flygskam här får jag väl erkänna, men det kompenseras kanske lite med mitt rigida sopsorterande.

Fun fact! Trots att jag är född och uppvuxen i Malmö pratar jag inte skånska (topp tre bland frågor jag brukar få är ”Men varför pratar du inte skånska?!”). Jag gick inte på dagis då min mamma var hemmafru eftersom att pappa reste så mycket i jobbet när mina syskon och jag var små, och några skorrande r satte sig aldrig i min dialekt, även om den var lite svängig under tonåren när jag undermedvetet försökte passa in. Men jag skiftade från den dialekten till riskssvenska när jag pratade med min familj eller någon annan som inte var skånsk. Så varje gång jag anlände till Stockholm kände jag mig som ”en i gänget”. Ni som också är 80-talister eller äldre och är från Skåne vet att det inte var särskilt vanligt med annat än skånsktalande skolbarn på 90-talet. Jag blev kallad 08:an redan på lågstadiet och kände mig under hela skoltiden som en malplacerad utböling. Numera pratar varannan unge i Malmö någon annan dialekt än skånska.

Det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan någonting ytterst ytligt och materiellt.

Behold my friends, nya skor har flyttat in i min hall. Nej alltså inte de fläckiga fårskinnstofflorna utan de som ligger i skollådan. Vill ni se hur de ser ut? Det får ni vare sig ni vill eller ej.

Välkomna till min skosamling kära loafers. Jag letade efter ett par sköna sådana länge innan jag fick syn på dessa i en skoaffär på Emporia.

Jag var tvungen att packa lätt och smart den här resan eftersom att vi köpte de billigaste biljetterna, vilket innebär att man endast kan ta med sig en väska som får plats under sätet. Så ett par bekväma skor som passar till att resa, promenera i och och funkar att kombinera med olika typer av tillfällen var allt jag tog med mig. Svarta loafers i lack måste ju vara det ultimata då tänker jag.

De kommer från Gabor, som tydligen är ett tyskt märke men med brittiska skostorlekar. Jag köpte dem i en butik på Emporia men skorna går att beställa här såg jag. Kan tipsa om att de töjer sig något så även om vänsterfoten kändes lite trång först så gav de med sig. Jag har storlek 5 på mina och är vanligtvis en 38:a.

Gillar stilen på dem, lite sådär East London möter Michael Jackson. Behöver bara ett par glittriga strumpor.

Mamma och jag har precis ätit lunch och nu ska vi göra stan ett tag. Vi bor hos min kusin Camilla så ikväll ska vi äta middag med henne och hennes barn.