Swedish cocktail event

Igår bestämde jag mig i sista minuten att följa med en ny kompis på ett cocktail-event som anordnades av Svenska Ambassaden. Eftersom att det inte finns någon sådan i Kapstaden (den ligger i huvudstaden Pretoria) så höll de till på Hotel Westin. Jag fick lite Paris-flashbacks kan jag tala om. Dels för att det finns ett Hotel Westin där också och dels för att jag ibland gick på sådana events i Paris. Antingen på ambassaden, svenska klubben eller med Svenska Handelskammaren. Det känns märkligt att INTE känna halva svenska utlandsligan vid ett sådant tillfälle men sedan har jag faktiskt bara bott här i tre månader och enda anledningen till att jag gjorde det i Paris var tack vare min praktik på Svenska Handelskammaren.

När jag stod hemma framför garderoben hade jag ingen aning om vad jag skulle ha på mig. Hade jag gått på en sådan här grej i Sverige, eller i Paris, så hade jag tagit på mig högklackat men det är någonting jag inte ens burit på 3 månader. När bar jag ens en blus senast? Jag kände mig helt clueless. När jag kom dit var det såklart en annan stil än jag vant mig vid här i Observatory. Kvinnor med höga klackar, dyra smycken och män i kostym. Jag önskade nästan då att jag hade tagit på mig mina svarta pumps för det hade gett mig lite mer självförtroende. Då hade jag känt mig hemma. Kanske borde jag även ha tagit min chans att mingla lite mer men jag var verkligen inte på humör för kallprat med random svenskar. Däremot hade jag det väldigt kul med mitt sällskap så jag var glad att jag gick dit. Jag och Louise såg maten, sedan fastnade vi vid ett bord resten av kvällen. Servitörerna kom till och med dit med sina brickor för att de såg hur glupska vi var efter snittar.

Ibland när jag befinner mig på sådana här tillställningar, eller i dessa miljöer, så tänker jag dessutom extra mycket på kontrasterna i staden. Den här glammiga, vackra och lyxiga miljön speglar inte den större delen av verkligheten. Det är också ganska typiskt hur segregerat det är. Gästerna är vita och servitörerna är svarta. De svenska expatsen tjänar 70 000 rand i månaden medan servitörerna tjänar 25 rand i timmen. Nu var det såklart folk från norra Europa men det är inte ovanligt att gå in på en bar eller restaurang i Kapstaden där exakt ALLA gäster är vita.

Jag gillar däremot kontrasterna som jag får uppleva för det berikar och ger nyanser. Jag får se lite av båda världar. Det är riktigt intressant faktiskt, även om den mörka världen ibland lämnar en bitter eftersmak av vemod. Fast så är livet. Det går inte att blunda för det som inte är lyx och flärd. Det finns där vare sig man vill se det eller ej. Det ger verkligen perspektiv på livet.