Syrener, pizzor och en soluppgång

Hej hej! Long time no talk, huh? Jag skulle vilja skriva att det hänt massor med avgörande händelser i mitt liv sedan vi sist hördes, men så är inte fallet i detta smått sega corona-lunk som fortfarande råder. Just nu längtar jag till riktigt sommarväder och när vi åter igen får lov att sitta på uteserveringar till kl 22.30 (1 juni – woho!). Malmö har slagit ut i en härlig grönska och luften doftar gott av syrener, våt asfalt och nyklippt gräs. Jag har stannat för att sniffa vid ett antal buskar med Spirea. Nu längtar jag tills att Shersminen blommar i juni. Det är min favorit av alla sommarblomdofter.

Mellan lektionerna (och tappra försök att motivera elever som just nu endast har fokus på att sommarlovet är knappt tre veckor bort) har jag tillbringat en hel del tid i solen. Igår lade jag mig på gräset bakom skolbyggnaden i en kvart för att vila både ryggen och hjärnan. Jag har börjat cykla till jobbet (ca 10 km tur och retur) både för att spara tid och pengar, vilket denna tiden på året är helt underbart eftersom att nästan hela sträckan går genom grönområden. Dessutom får jag in vardagsmotion och får en chans att vakna till innan jag kommer fram till jobbet. På vägen hem brukar jag knycka några syrener från naturen för att skapa en vårkänsla även inomhus. De vissnar snabbt men sprider härlig väldoft genom lägenheten.

• 

• 

Förutom dofterna finns det såklart andra fina aspekter med årets näst bästa årstid. Som till exempel att dagarna blir ljusare för varje dag. I fredags morse när jag gick upp i ottan (kl 04.13 för att vara exakt) för att kissa, var gryningen på ingång. Genom träden i Folkets Park kunde jag se en fantastisk början på soluppgång i rosalila färgtoner, och ett varmt ljus som lyste in i vardagsrummet. Även om jag känt en gnutta separationsångest från solnedgången jag kunde njuta av genom köksfönstret i min lägenhet, finns det tio gånger fler saker som skapar trivsel på den plats jag numera kallar ”hemma”.

Bilderna är väldigt grumliga och pixliga pga att jag i mitt sömndruckna tillstånd glömde dubbelkolla kamerainställningarna. Vi får helt enkelt leva med det.

Vi var ganska trötta och smått socialt bakfulla igår efter en intensiv arbetsvecka följt av en helg med många sociala aktiviteter. Sambons kusin Leo och hans flickvän Klara var på besök i Malmö från torsdag till måndag, vilket var supermysigt för de var verkligen två fina människor. Samtidigt krävs det alltid en del från en när folk man inte känner sedan tidigare bor i ens hem i flera dagar.

Varken jag eller M hade energi för att laga mat igår kväll så han föreslog middag ute, så vi traskade därför de knappa trehundra metrarna till Far i Hatten och placerade oss i en soffa. Vi utbytte de få ord vi orkade yttra, tittade på folk och tryckte i oss två riktigt goda pizzor innan vi promenerade hem igen för myskväll i soffan.

Annat jag hittat på senaste tiden är promenader i Pildammsparken, cykelutflykt till Biltema, hämtat mig från en stycken mental breakdown pga sådant som just nu stressar mig, födelsedagsgrillfest för vår vän Marcel, haft romantisk date night på Restaurang Asien, fikat med både Marie och Madde, haft tre jobb på gång som det sedan inte blev någonting av och köpt nya vårkläder till M.

Jag har sovit alldeles för lite de senaste nätterna så ikväll tänker jag lägga mig tidigt. Först ska jag pussa lite på min kära man. Han sitter här bredvid och kvällsjobbar medan vi båda sneglar på en David Attenborough-dokumentär. Finns det någonting mer avkopplande än att lyssna på hans röst?