Tankar om skrivande och ändlösa nyhetsflöden

Jag undrar hur jag kunde skriva så många inlägg per vecka när jag först började blogga för tio (eller tolv men jag vågar knappt skriva det) år sedan. Jag kunde spotta ut tre-fyra blogginlägg per dag. Hur fann jag den inspirationen? Tiden? Det är ett mysterium måste jag säga. Fast samtidigt så skrev jag inte lika långa texter och så kanske inte kvaliteten höll samma nivå rent litterärt. Grammatiskt så var det nog tvärtom. Innan jag lärde mig franska och hade jobbat i Köpenhamn så att min vokabulär blev ett enda virrvarr av fyra olika språk. Nu kommer jag ibland på mig själv att särskriva och då skäms jag något så oerhört. Snälla säg till mig om jag missar något sådant här på bloggen!

Förr upplevde jag det som så mycket lättare att fördela tankarna i huvudet och förmedla dem i text. Nu är jag ibland helt blank. Det har säkert att göra med förra fredagens sammanbrott och sviterna av magsjukan tidigare i veckan, men det är så jobbigt vissa gånger att inte kunna prestera med det som blivit lite av min grej. Skrivandet. Det är en del av mig och vad som ger energi. Sedan undrar jag om det har att göra med dagens tillgång till nyhetsflöden. Sociala medier som matar ut miljontals uppdateringar i sekunden. Så många intryck och så mycket insyn i andras liv. Liv som egentligen bara visar en fraktion av vad det verkligen består av. Sedan bildar vi oss en uppfattning om det livet utan att veta om den uppfattningen verkligen stämmer överens med verkligheten. På det baserar vi vår egen lycka och framgång. Människor publicerar selfies på sig själva bara för att visa upp sitt ansikte till tusentals följare där filter och tillklistrade leenden trollar bort allt som är äkta. Allt som visar hur vi egentligen mår och lever.

Är det inte lite sjukt egentligen, när vi tänker efter? Nu sitter ju jag själv här och visar upp mitt liv i en blogg för allmän beskådan så jag är inte mycket bättre själv, men jag vill bara säga att ingenting i mitt liv är perfekt. Långt ifrån.
Förutom mina naglar. Faktiskt. Jag har verkligen perfekta naglar. Tack farmor för de generna.

Hursomhelst. Det är som bekant långfredag idag och jag tvivlar på att det här inlägget kommer läsas av fler än 20 personer med tanke på väderleksrapporten över hela vårt avlånga land. Nu ska jag vika tvätt, äta lunch och gå ut i det fina vädret. I den ordningen. Om någon undrar över bilderna så var det de enda två foton jag tog under mina två dagar när jag låg sjuk hos syrran i Köpenhamn.