Tankar om social baksmälla och självbekräftelse

Jag snubblade över ett recept på Sandra Beijers blogg för ett tag sedan och bestämde mig för att prova det. Jag gillar Sandras kokkonster för att hon är lite som jag i köket; hon provar sig fram med olika ingredienser och följer inga recept slaviskt. Denna pastarätt med champinjoner och zucchini har blivit lite av min ”go to” när jag varken orkar eller har tid att lägga mycket tid på en måltid. Den blev extra smarrig med ett glas rött och Neil Youngs album Harvest i bakgrunden. Det där senare kanske inte bidrar till smakerna men definitivt till den sköna middagsstämningen. HÄR hittar du receptet för övrigt.

Det här att kunna sitta ensam en kväll och faktiskt njuta av det är helt underbart egentligen. Jag tror att den gångna helgen gav mig en mild variant av social baksmälla så jag njuter av att umgås mig mig själv. I morse var jag så trött att jag inte riktigt kom upp ur sängen förrän morgonen började slå om till förmiddag. Ögonlocken ville inte hålla sig uppe. Ändå var det en bra tisdag. Jag jobbade endast fyra timmar och arbetsdagen gick över förväntan. Efteråt kände jag mig så full av energi. Även om jag tror att alla behöver någon slags bekräftelse från andra att det de gör är bra, så är det allra viktigaste ens egen bekräftelse. Det säger jag ofta till eleverna jag är lärare åt – att de ska tro på sig själva och vara stolta över sin egen prestation. Idag kände jag att jag gjorde ett bra jobb vilket gjorde en positiv inverkan på min självkänsla. Sedan går det såklart i vågor. Vissa dagar kommer prestationsångesten fram och lurar mig till orimlig självkritik. Jag jobbar på det men det är inte lätt att komma ifrån de där skyhöga kraven på mig själv.

Bilder och rapportering från Stockholm kommer. Jag måste bara komma i fas med vardagen igen. Nu ska jag förbereda matlåda tills i morgon, ta en dusch och sedan lägga mig på soffan med en bok.