Tankar om vuxenhet, livsval och att våga vara svag
Jag insåg igår att vi gått in i november månad. Året går så fort. Hela livet går så fort. På söndag fyller jag 34 år. Det är knappt att jag kan greppa det. Jag känner mig fortfarande som en 20-åring i sinnet. Kanske lite mindre i kroppen. Snart kommer jag börja oja mig som pappa gör så fort jag ska resa mig upp ur en djup fåtölj. Ändå är det meningen att jag ska vara vuxen nu. Frågan är bara när tusan man blir vuxen? Var går gränsen? När jag var sådär 18-19 år var jag övertygad om att jag vid 30 års ålder redan skulle vara gift och ha minst ett barn. Livet blir aldrig riktigt så som man tänkt sig, eller vad säger ni? Jag är däremot inte missnöjd med det för jag har själv valt det och tänker att när det är läge kommer jag träffa en fantastisk man (som inte nödvändigtvis måste ha några ungar). Värre är det ju för de i min ålder som verkligen vill gifta sig och ha barn men som aldrig träffar den stora kärleken. Jag har träffat de personerna och är inte avundsjuk.
Ibland kan jag fundera över hur mitt liv hade sett ut om jag gjort helt andra livsval än de jag gjort de senaste 10 åren. Om jag hade fortsatt vara tillsammans med min första pojkvän och vill fått barn ihop. Om jag hade bott kvar i Malmö. Då hade jag aldrig lärt mig flytande franska. Om jag aldrig hade flyttat till Paris våren 2009. Om jag aldrig hade flyttat tillbaka till Sverige utan fortfarande bodde kvar i Paris. Om jag inte hade gått in i väggen och sagt upp mig från mitt jobb i Köpenhamn. Då hade jag nog inte kommit på idén att åka till Sydafrika. Jag hade nog inte heller kommit på idén att jobba som lärarvikarie. Utan alla dessa vägval hade jag aldrig lärt känna alla fina vänner som än idag räknas till mina närmaste. Det är knappt att jag kan föreställa mig ett liv utan allt det jag gått genom och upplevt genom alla dessa val.
Jag hade inte varit samma person som jag är idag. Troligtvis hade jag inte varit stark nog att våga vara svag. Det är ändå den styrkan som format mig. Trots alla tårar, alla sjukdomar, all olycka, sorg och uppgivenhet så har det varit värt det. Definitivt inte i stunden, men efteråt. Ungefär som ett Bodypump-pass. Under tiden vill jag bara lägga mig ner och dö, men efteråt känner jag mig som världens starkaste tjej. Tills nästa jävliga motgång dyker upp då jag dramatiskt slänger mig på sängen och gråtandes ringer mamma. Som sagt. Vuxen var ordet. Vad det nu är?
No Comments
teruko
Tror dina tankar känns igen av de allra flesta. Hela livet är som ett val, medvetet eller ibland omedvetet, fyllt av en massa ”om…”. Ett fint citat av Nina Björk är ”Det jag trodde var jag visade sig bara vara en period i mitt liv”.
Nuet ändras hela tiden och man är för stunden summan av sina dittillsvarande erfarenheter. Och det där med att vara vuxen? Tror ingen känner sig som det man som ung trodde var att vara vuxen. Visst, man måste ta ansvar för sig själv och oftas även andra, fixa sin försörjning etc, men annars… Jag som är mer än dubbelt så gammal som du känner mig inte heller ”vuxen” till sinnet, så den känslan går i n t e över 😉 (Kroppen däremot, den förändras vare sig man vill eller inte. Där känner jag igen din pappas erfarenheter 😊 )
MarbellaTanten
Gud ja … ibland funderar jag på det också … undrar hur mitt liv hade sett ut, vart skulle jag bo, hur många ungar (har en son) och blah blah blah … förmodligen inte jobbat med det jag gör idag. 😃
christinesstories
Ja jag har hört det där innan. Det stämmer nog ganska bra på de flesta 😊 Haha ja det är nog oundvikligt! Men härligt att du och din man är så aktiva. Det är viktigt för både sinnet och den fysiska hälsan!
christinesstories
Ja det är kul att leka med tanken ibland, hehe 😊
Resfredag
Blev så glad över din kommentar – och fint att läsa dina tankar om det här. Gissar att vi alla går i dessa tankar mer eller mindre ofta (förutom en av mina vänner som verkligen ALDRIG tittar tillbaka utan bara kör framåt!), men att vi landar i olika slutsatser om hur tankarna ska hanteras. En del tror ju att livet redan är förutbestämt – så alla val skulle liksom oavsett lett fram till samma väg. Väldigt intressant!
christinesstories
Vad gullig du är! Fint att mina ord uppskattades 😊 Jag hade en diskussion om detta i fredags gällande ödet och slumpen. Håller med om att det är intressant! Kram på dig <3