Thank you for being you
Alltså. vad ni är gulliga. Vad har jag gjort för att förtjäna så snälla, smarta, omtänksamma och roliga läsare? Jag får aldrig några elaka kommentarer, bara sådana som går rakt in i hjärtat och gör mig alldeles rörd av tacksamhet. Inte bara för att ni säger så snälla saker och ger mig komplimanger för mina texter eller bilder, utan också för att ni peppar och vågar vara ärliga. Ni anar inte som jag sitter och ler eller skrattar för mig själv för vissa av era härliga kommentarer eller mail. Antingen för att ni skriver så roliga saker, eller för att jag känner igen mig i era erfarenheter och tankar.
TACK för alla fina ord på det förra inlägget. Ni ska bara veta vilken skillnad det gjorde på min smått sega dag. Om jag kunde, skulle jag ge er alla en stor kram. SÅ mycket tycker jag om er.
Jag har för övrigt listat alla frågor och annat ni önskade här (tack för den med ”framtidsplaner” by the way! No pressure såhär på tröskeln till 30 år, haha…) att jag skulle skriva om, och förvandlat det till rubriker. Jag ska försöka bocka av några stycken i dagarna som kommer.
Jag är så glad över att vara hemma i min mysiga säng och äntligen få titta på senaste Hart of Dixie. Det blev aldrig av igår eftersom jag pratade med min fina Linnéa i stället. Nu ska däremot ingenting så hindra mig från att dregla över Wade Kinsella.
Ha en riktigt fin kväll hörni!
No Comments
Christine&Paris
Ja det tycker jag! Jag sträckkollade i princip de första två säsongerna 😉
Madeleine
Ge dig själv maaaassssaaa credit Christine! Jag tycker du är toppen och du har tagit stora steg de senaste månaderna. Jävliga människor kommer man tyvärr regelbundet stöta på. För mig hände det senast igår när en suris försökte vältra över sina egna misstag på mig. Jag tar (tyvärr) väldigt illa vid mig när sånt händer, önskar att jag bara kunde skaka av mig det. Jag förstår ju logiskt sett att den andre har fel, och att jag bara borde tänka: Vilken dummis!, men ändå blir jag ledsen och arg. Aja, glass har jag redan ätit flera gånger i vår. 😊 Bästa som finns. Ett ämne till att ta upp: Hur får jag till en dejt med Gaspard Ulliel? 😉 Kram på dig!
Susanne
Hej Christine, tack för en bra blogg! Jag har följt dig så länge nu, men alltid i mobilen och därigenom kan man inte kommentera, så nu när jag för första gången gick in här via datorn så fick jag ju passa på att skriva! Jag älskar Paris och det är härligt att få följa ditt liv i världens vackraste stad. Jag bor också utomlands – på Teneriffa – och känner igen mig i mycket av det du skriver, om frustrationen man ibland känner över saker som bara inte fungerar (iallafall inte lika bra som de funkar hemma i Sverige.. haha) Ne, jag ska inte skriva en roman här i ditt kommentarsfält, utan bara önska dig lycka till med allt och ha det toppen!