The aftermath

För den som undrar (och inte följer mig på Instagram) så har jag inte försvunnit från jordens yta. Jag har bara inte haft någon lust till att blogga. Livet kom ikapp mig efter att jag hade återvänt till Malmö. Sedan dess har jag hållit mig i hemmets lugna vrå, utan någon ork till någonting annat än att vila. I måndags vaknade jag och kände med ens mig totalt utmattad. Det var som att all luft hade gått ur mig och bara tanken på att åka till jobbet och visa mig från min bästa sida gav mig ångest. Så jag tog beslutet att stanna hemma i två dagar och vila. Jag hade kunnat gå till jobbet, och treva på som jag nästan alltid gör. Utan att vara närvarande, med ångesten pysande som en tryckkokare. Lite så har det känts. För ska jag vara helt ärlig så har jag inte mått helt bra senaste tiden och de illavarslande tecknen på en mental och fysisk utmattning fick mig att lyssna på varningssignalerna innan det är för sent. Någonting har jag tydligen lärt mig från helvetesåret 2017.

Det här med förebyggande syfte kan ju också vara ett sätt att klara sig undan en djupdykning med efterföljande kallsup. Så jag har tillbringat min tid med att se på avsnitt efter avsnitt av New Girl, äta belgiska chokladpraliner, städa lägenheten, laga god mat och sova mycket. I eftermiddags gick jag ut i solen för att införskaffa lite proviant och passade på att sätta mig i söderläge på den lokala kaffebaren. En cappuccino och solstrålar som värmde kinderna var nog precis vad jag behövde. Nu känns det lite bättre så jag tänkte gå till jobbet i morgon. Tills jag orkat gå genom bilderna från Bryssel bjuder jag på två stycken på mig som jag redan hade på skrivbordet. Jag hade för en gångs skull tur med vädret vilket jag sällan har när jag reser.

När jag hämtat tvätten som hänger på tork ska jag ta en dusch och lägga mig i sängen. Finns det något skönare än att lägga sig under täcket i rena lakan efter en dusch, när lägenheten är städad? Jag kan komma på ett par saker, men det ligger definitivt där i topp fem.