Okategoriserade

The best thing in life is for free

8 februari, 2013 /
 

Jag och ”my child” Paris sommaren 2011.

 

Tack för era fina ord i inlägget nedan. Det var som jag skrev, ni är världens finaste läsare. Det vet ni va? Jag läser era kommentarer och fylls med värme. Det här med att lyssna på hjärtat och magkänslan, det är nog bästa sättet. Tyvärr är båda de där två mekanismerna förvirrade så jag vågar inte lyssna på någon av dem just nu med risk för att ta ett beslut jag kommer ångra. I stället stannar jag i limbo lite till. Men det ska nog lösa sig. Förr eller senare kommer jag komma på vad jag vill.

 

Finaste kusin vitamin, som är mer som min syster och bästa vän, hade skickat ett brev med viktiga papper från Sverige, typ mitt europeiska sjukkort så jag inte behöver 200 000 kronor i sjukhuskostnader om jag bryter benen. Tillsammans med en lapp där det stod så fina ord så jag började gråta när jag stod där i trapphuset och läste den. Det var typ det finaste jag fått på länge. Tänk vad en vit lapp med några ord kan göra? Eller en omtänksam handling. Ni ska bara veta hur många fina ord och handlingar den här människan gjort för mig genom åren. Hon har aldrig svikit mig, snarare tvärtom. En gång, för säkert 5 år sedan, kom hon hem till mig när jag fått en panikångestattack, och ställde sig i min soffa och sjöng ”Vänta snart är det jag som är kung” med Lejonkungen på i bakgrunden. Förstår ni att jag kommer minnas det så länge jag lever? Hon lyssnade inte ens på mig när jag sa att jag var okej och att hon inte behövde komma över. Hon bara visste att jag behövde henne. Alla borde ha en sådan person i sitt liv.

 

Bästa bästa Sophia, jag saknar dig så mycket!

 

Fy fabian vad det är svårt ibland att vara långt borta från de jag älskar. Särskilt nu. Jag saknar min familj och mina vänner så himla mycket så ibland gör det ont i hjärtat. De jag växt upp tillsammans med som känner mig utan och innan. De som jag kan träffa efter ett år och ändå är det som att tiden stått still. Vänskap och kärleken till familjen är nog det viktigaste som finns. Vad vore livet utan det? Jag kommer slå mig själv i huvudet den dagen jag säger att ”en Hermès Birkin är det jag önskar mig mest just nu”! Ibland blir jag så förbannad över att läsa bloggar där unga tjejer verkar värdera livet i en dyr väska. Men det är en helt annan diskussion…

 

Det blev ett långt inlägg men jag orkar inte bry mig om det. Det är ju min blogg. Jag tar en paus från ovanstående över helgen så hörs vi när jag känner att jag orkar skriva. Just nu finns inte lusten där.

 

TACK för att ni läser och kommenterar, även om jag inte alltid svarar på kommentarerna så läser jag varenda en!

 

 

Ta hand om er <3

 

Kram Christine

 

 

 

 

No Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.