The kids are alright

Idag åkte vi först iväg till kåkstaden Langa för att hjälpa till på en förskola som skulle anordna en julfest för barnen. Förskolan vi besökte idag ligger i en del av Langa med hus som byggts av regeringen. Det vill säga att det är riktiga hus. När vi kom dit satt alla lugnt och fint på golvet och vi tänkte ”det här kommer bli en piece of cake”. Hahaha! Yeah right. Efter lunchen sprang och hoppade de runt som strutsar på speed. Att de ger barn på 1-3 år läsk gör ju inte saken bättre. Det är inte riktigt som hemma där det inte ens får vara salt i pannkakorna (det här minns jag från min korta karriär som dagisfröken för 12 år sedan) och det är big no-no att ge ett barn under två år någonting med socker. Nu tycker jag inte att det är en bra idé att mata småskitar med läsk, saft och helfabrikat, men i Sverige är det liksom extremt på andra hållet.

Barnen då? Gapiga, söta som tusan och väldigt kramiga. Det skulle lyftas, klängas och så dansade vi till Lady Gaga. De pratar inte engelska utan ett av de vanligaste språken i kåkstäderna som heter Xhosa (uttalas ”kåsa”), så det mest frustrerande är väl att inte kunna kommunicera och veta vad de säger. Jag försöker lära mig lite efterhand för även många äldre i kåkstäderna pratar endast Xhosa men de där klick-ljuden vet jag inte om jag kommer kunna få till.

Vi var även iväg till ett av barnhemmen där vi ibland placerar ut volontärer men jag ska skriva om det vid ett senare tillfälle. Nu ska jag försöka ta kraft till att åka in till stan. Jag är bjuden på en ”braii” och även om jag är svintrött så tror jag att det är bra för mig att bygga upp en vänskapskrets här och sist de bjöd med mig på något så kom jag aldrig dit. Så jag känner att jag borde komma iväg denna gången.

Hoppas att du njuter av fredagen, vare sig det är framför TV:n eller på en fest. Bonne soirée!

//Today we helped out at a pre-school in the township called Langa. When we got there the children were sitting down being all quiet, which made us think that ”well, this is not so bad”, but after they had eaten they started to jump and run around like ostriches on speed. They were really cute and charming, but I am happy that I didn’t choose to be a kindergarten teacher. I just don’t have enough energy for those little wild kids, haha!