The Parisian Romance

Jag har fått en sting av längtan efter Paris (att några i husen här har franska vänner som hänger hos oss titt som tätt kan ha med saken att göra). Det kommer då och då, särskilt när jag känner mig lite ur gängorna. Som ett avslutat förhållande där allting romantiseras på grund av att livet för tillfället inte är sådär bra som det skulle kunna vara.

Jag saknar mitt gamla område i Batignolles. Att gå ut ur porten en lagom varm sommardag och promenera förbi boulangeriet vid kyrkan som ligger mittemot vinbutiken Nicolas. Doften av nybakade pain au chocolats fångar mitt doftsinne och lockar till att plocka fram 1 euro för att stilla sockersuget. Morgondiset med den lågt liggande solen som reflekteras i den våta asfalten efter städbilen som kör gata upp och gata ner för att tvätta trottoaren inför en ny dag. Affärsmannen som sitter på det lokala brasseriet och läser le Monde medan han håller en espresso i ena handen och en cigarett i den andra. De vackra och rustika portarna med guldiga handtag. Den omfamnande allén av gröna träd på rue Brochant som alltid leder både fötter och vilja till den lummiga Square des Batignolles. Frukthandlarna som glatt säger ”bonjour mademoiselle!” när jag går förbi. Känslan av att äga gatorna och veta precis vart de leder.

Det blir kanske så när man bor så många år av sitt vuxna liv i ett land. Det har liksom växt fast i mig på något vis. Jag undrar om Kapstaden och Sydafrika någonsin kommer göra lika stor påverkan i mitt liv? Jag tycker om den här staden riktigt mycket men samtidigt finns det ingenting som riktigt kan mätas med Paris. Det är som när min katt dog när jag var 14 år och min farbror kom med en ny några dagar senare. Den katten vann aldrig riktigt mitt hjärta. Än så länge har inte Kapstaden vunnit mitt hjärta på samma vis som Paris gjorde, men jag ger det en ärlig chans.

Det är trots allt en romantisering av Paris. I verkligheten var jag tvungen att hoppa över hundbajs, frenetiskt vifta bort cigarettröken på uteserveringarna och stå på en fullpackad metro med näsborren i en mans illaluktande armhåla. Fast jag väljer nog att minnas doften av nybakade pain au chocolats i stället.