The return of the cookie monster

Det kändes lite märkligt att stega in på min gamla arbetsplats igår som ”Guest” måste jag säga. Ungefär som första gången jag åkte tillbaka till Paris som turist. Lite som hemma men ändå inte. Det har hänt lite grejer på min förra avdelning sedan jag var där sist. De har fått nya platser, några har tillkommit och så en ny chef (som inte hann komma innan jag slutade). Mitt förra team var alla där förutom två och var såklart lika gulliga som vanligt. Jag kom dit strax efter tolv och hade tänkt stanna i kanske max 1,5 timme men det slutade med att jag var kvar till kvart över tre. Dels satt jag länge och pratade med Roberta på hennes kontor medan jag åt upp en halv påse M&M’s. Det är så mycket godis som flödar på den avdelningen eftersom att onboard sales sitter där (tänk er taxfree deluxe). Sedan var det en massa andra personer jag ville hälsa på.

Det var så fint när en ny tjej sa ”jag har hört så mycket om dig från alla här”. Att det mestadels är rykten (vilka i och för sig är sanna) om min besatthet av sötsaker spelar mindre roll. En person på avdelningen jobbade sin sista dag igår och hon hade tagit med sig ”gulerød muffins”, alltså morotsmuffins. Jag prickade verkligen in rätt dag att hälsa på. Dessutom passade det ju bra med min kjol. Det var jag väldigt nöjd med och var tvungen att ta en bild på såklart. Även om jag inte ångrar att jag slutade, så kan jag sakna den där gemenskapen. Eas snuskiga skämt, Mark som sitter och spelar trallig musik, mina och Marias snack om kläder vi vill köpa från COS (haha) eller att gå ner till någon av de andra avdelningarna och snacka skit med någon där. Allt det där lilla som man gör på jobbet. Kollegor helt enkelt. Jag ser fram emot att snart lära känna nya sådana.

Vid tre ryckte jag Roberta från datorn och vi gick bort till Østerbro för att hon ville kika i butiker där, sen mötte vi upp med Jessica och Agne för vin och middag. Jag ska berätta mer om det sen men nu måste jag vika min tvätt samt fixa lite med grejer här hemma.

//As you know I went to see my former colleagues yesterday and it was a bit weird to go there as a guest. It felt a bit like home, but still not really. Apparently I’m known as the Swede who was crazy about cake and cookies, but I’m down with that reputation. I also felt like I needed to live up to my image so when they told me that there was carrot cake muffins, I was not gonna say no. I don’t regret quitting my old job, but I can miss going to work and spending time with all those amazing colleagues that I got to know during my time there. They are all so funny and sweet. I’m telling you, besides the period when I was depressed, I laughed every single day at work. We had a lot of fun. That community and homy feeling they gave me is what I sometimes miss. Fortunately I’ll soon get to know new fun colleagues and I’m really looking forward to it.

Even though I was supposed to stay for just an hour or a bit more, I ended up leaving after three hours! Finally I left with Roberta and we went for her to do some shopping. Later on we met up with Jessica and Agne as well and the four of us had a lovely evening with wine and dinner. I’ll tell you more about that later but now I really need to get some things done at home. Like folding laundry. Yey…