The Silver Lining

Min helg har varit en mix av högt och lågt. Det började bra, men tyvärr hände någonting som gjorde att lördagskvällen slutade i tårar och många djupa andetag för att mota bort panikångesten. Det hjälpte inte direkt att jag var trött efter en alldeles för sen vinkväll och är extra känslig nu eftersom att jag fick mens för några dagar sedan (först PMS från typ ägglossningen och fram till mensen då jag är en emotionell ravin som kan bryta ut vid minsta lilla motgång – KUL LIV att vara en hormonkänslig kvinna halva månaden). Hursomhelst så var det nog bra att jag bröt ihop och fick släppa ut alla spänningar i kroppen. Att jag bröt ihop har fått mig att fundera mycket på sådant jag trängt undan men kanske borde ta tag i. Gränser behöver dras och fötter behöver sättas ner. Jag har haft mycket mer ångest i kroppen det senaste året och det är inte bara på grund av Covid-19 utan andra faktorer som skapat en slags inre stress jag aldrig riktigt blir av med. Inte minst har jag märkt det på min fysiska hälsa med återkommande magkatarr och huvudvärk.

Jag fick sova mina åtta timmar igår natt men vaknade med svullna ögonlock och känslorna på utsidan. I andra fall hade jag helst velat ligga i sängen hela dagen, men hade en brunch bokad med tre vänner. Även om min dagsform inte riktigt var på topp så fick jag energi av att umgås med personer som jag inte måste anstränga mig för. Som lyssnar, stöttar och ger råd utan att döma. Som får mig att skratta och i korta stunder ta en paus från jobbiga tankar. Vi satt där i nästan tre timmar medan vi pratade om allt vi fyra behövde vädra till varandra.

När de andra tre promenerade bort till havet så cyklade jag och mötte Clara i Pildammsparken. Vi tog en längre promenad och sen gick vi hem till henne ett tag. Medan hon försökte dra en silikonlist i köket satt jag och läste högt ur en National Geographic-tidning. Vi fick båda lära oss en massa om den mänskliga hjärnan med förhoppning om att åtminstone en del av informationen fastnat i det semantiska minnet. Även om 2020 på många sätt varit ett jobbigt år, så har det skänkt nya (och nygamla som blommat upp igen) underbara vänskaper som jag är väldigt tacksam för. Sådana där vänner man kan vara sig själv med.

Every cloud has a silver lining.

”Ställ dig där så jag kan ta ett kort för din mössa matchar väggen!”. Mina vänner har lärt sig att lyda mina foto-befallningar. Gullig hon är va?

Jag läste förresten att de gjort en studie med aminosyran L-tryptofan som visade sig har en positiv effekt på PMS. Den finns tydligen bland annat i kött vilket jag inte äter tillräckligt av i dessa tider, så nu går jag emot hela veganmaffian i den här staden och stödjer djurbönderna i riket. Du kan läsa om studien HÄR. Det finns även en intressant artikel HÄR på svenska.

När jag kom hem fixade jag middag med rester från lördagskvällens tacos som jag åt medan Grey’s Anatomy rullade på. Även om jag inte är ett stort fan av årets mörka månader så kan det vara ganska mysigt att tända några ljus och sitta i soffan under en filt framför en serie eller film. Helst ihop med någon jag får kramas och pussas med. Det kan ändå inte vara för mycket begärt.