There’s a sun behind every dark cloud

Picture from Nice and the sun breaking through the rain clouds.

Den här dagen började bra men sedan hände något som gjorde att jag till slut inte alls kände mig så himla peppad. Sedan försvann mitt goda humör. Jag försökte mig på ett halvhjärtat försök till tröstshopping på & Other Stories, men gick därifrån tomhänt. Så jag cyklade bort till ICA och handlade mat, glömde två viktiga saker (jag hade ju inte ett jota i mitt skafferi så jag har fått köpa allt nytt – det blir dyrt ska jag tala om!) och cyklade då förbi en annan mataffär vid Värnhem. TAPPAR min lyxyogurt, som jag unnade mig, så att den går sönder.

K-A-T-A-S-T-R-O-F. Man ska inte gråta över spilld yogurt men det gjorde jag nästan där och då.

Just då pratar jag med Lucie i telefon. Hon sitter på ett tåg från Lund och säkerligen hör hennes granne i sätet bredvid min gälla stämma som förtvivlat halvgråter i telefon över denna jäkla dag. Då säger hon magiska ord i mitt öra: ”Men du, jag är snart i Malmö. Ska vi inte mötas upp och käka? Jag bjuder!”. Alltså, älskar vänner som förstår att mat kompenserar för alla bekymmer i världen. Cyklar tillbaka till ICA för att köpa en ny yogurt och vill nästan krama den gulliga kassörskan som med ett leende säger ”Gå du och ta en ny, det är okej”. Alltså, ibland är människor helt underbara.

Efter en mysig och god middag på Casual så är jag nu hemma igen. Ibland får man må lite skit, eller ha en dålig dag och det är okej med. Bara det går att se det ljusa i tillvaron. Som nu när jag ska byta om till pyjamas och krypa upp i sängen med en kopp te medan jag tittar på en serie. I min lägenhet. MITT HEM. Lyx är vad det är. Jag är så tacksam. I morgon är en ny dag och då är denna historia. I morgon ska jag minsann skriva de där grymma jobbansökningarna som jag inte lyckades skriva idag.