This is the place to be

Det är märkligt det här, hur det kan gå från kylig vår till sommar på bara någon vecka. Idag var riktigt varmt och jag hade nog kunnat gå barbent om jag velat. Jeansjackan var inte på särskilt lång stund idag kan jag lova. Men jag klagar inte. Nu är Paris precis sådär härlig och underbar som jag minns den. När dagarna är längre, när staden börjar leva även utanför husväggarna och när allt är grönt och vackert. När det luktar som mitt Paris luktar.

Nu mår jag bra. Nu vill jag kanske inte åka hem trots allt. Till och med min argbigga Linda börjar lätta på bitchfronten och tycka om Paris. Vi enades att vi nog kunde börja tycka om Paris på heltid igen när vi satt där på Operatrappan och åt lunch i solen. Då mina vänner är det på allvar här man vill vara. Trots alla freaks som tigger pengar genom att skrika ut sina aggressioner, klä ut sig till gorillor eller sjunga hemsk kareoke på metron.

Jag hade tänkt springa ikväll men jag har ont i nacken och är sådär segtrött. Orkar jag? Ja det gör jag ju såklart, kämparanda Christine, kämparanda!

Jeansjacka, melererade tights, svart fodralklänning, solbrillor och halsband från H&M. Blus från New Look, väska från Marc by Marc Jacobs och ring från Six(ni vet den jag inte köpte i måndags).