Tid för reflektion
När jag kom hem från jobbet idag så ringde jag upp syrran på Messenger och vi pratade i över en timme. Nästan non-stop babblade jag på och och berättade om allt som hänt sedan jag kom hit, intryck, kulturkrockar, det jag gillar hittills och sådant som varit påfrestande. Jag insåg att jag verkligen behövde lufta allt med någon som känner mig väl. Som kan ge mig ett lugn och uppmuntra mig när jag får den där oron i magen.
Jag älskar dig syster.
Sedan jag kom hit har jag blockerat bort många av de negativa känslor som uppstått. Förvirring, osäkerhet, oro, saknad… Jag vill så gärna vara den där cool-lugna personen som rycker på axlarna åt risken att få turistdiarré (inget en person med återkommande magkatarr-besvär vill råka ut för), inte tar åt mig i onödan eller kan köra på som en duracellkanin utan att vila. Tyvärr är jag inte den personen. Sedan nästan en vecka har jag kämpat med att hålla uppe energin när jag bara borde ha låtit allt sjunka in i lagom takt. På grund av att jag inte låtit mig själv skynda långsamt så har jag i stället haft ångest till och från. Känt att jag ”borde” vara och göra så himla mycket. Stängt ute allting och inte orkat ha kontakt med mina nära och kära hemma. Jag har inte ens orkat ringa mamma ännu. Nervositeten har sedan satt sig i magen och gett mig magkatarr. I stort sett så har jag inte gett mig själv tid att bearbeta den här nya situationen. Lägg till kulturkrockar på det och skuldkänslor för att jag fötts i rätt land medan andra bor i plåtskjul.
Vid fler än två tillfällen har jag tänkt ”Shit, shit, shit… vad har jag gett mig själv in på?!”, men som syrran sa så måste jag ge mig själv en chans att acceptera min nya livssituation. Jag måste acceptera att jag flyttat till ett land som är väldigt olikt det jag växt upp i och inte lägga för mycket prestation på mig själv. Tillåta mig själv att känna alla de där känslorna.
Påminna mig själv om att allting tar tid och att det är okej att inte vara cool-lugn med allting när man flyttar 14 000 kilometer bort. Framförallt fokusera på det som är positivt och som ger mig glädje. Det finns det en hel del av också, jag lovar. Bland annat alla härliga människor jag lär känna här.
//Click on the google translate tool on the side panel to translate this post in your language.
No Comments
Marina
Jag håller med din syster (som för övrigt verkar vara en väldigt klok sådan!), du måste tillåta dig själva att vara lite orolig. Låt allt ta sin tid, du ska ju inte åka hem om en vecka och måste hinna allt innan dess. Du har ju massor med tid att göra allt du vill – du hinner! Glöm inte att sitta ner och andas emellanåt! Kram
Sandra
Det låter verkligen som att det är en bra idé att tänka på ”att det är okej att inte vara cool-lugn med allting”! Även om flytten är bra så är det ju fullt normalt att bli överväldigad, eller att ha dåliga dagar. Nu upprepar jag ju bara det du själv skrivit men ville mest säga att jag har haft massor av jobbiga känslor kring England och flytten hit, men att saker och ting ordnar sig till slut. Och allt det vet du ju redan, men ändå <3
christinestories
Tack för omtanken! <3