Tiden som går

Tiden springer iväg så fort att jag knappt hinner med. Dagarna, veckorna, månaderna, åren liksom flyger förbi och rätt vad det är så kan jag inte längre räkna mina grå hår på en hand eller vrida på nacken utan att kvida lite för att det hugger till i någon led. Fast det där sista kanske mest har att göra med bristen på träning och fel sorts kuddar, vad vet jag. Eller så börjar kroppen bli stel lagom till mitt 40:e år i livet. Jo, jag fyller fyrtio år innan 2024 tar slut. Vad vill jag göra med min 40-årsdag undrar ni nu? Troligtvis gömma mig under täcket och hoppas på att vakna upp med mindre prestationsångest och mer mognad dagen efter. Födelsedagar är inte min favoritsak. Jag har flaggat för att åka på en resa till en varm plats, medan M redan börjat planera för en stor fest. Kanske blir det lite av varje.

Bilden ovan är från april 2020. Början på en pandemi, mitt i en ganska menlös on-off-relation med en person som var helt fel för mig, med lugg och boendes i den lilla 1:an på Nobelvägen som ett år senare inte längre var mitt hem. Mycket har hänt sedan dess. En influensapandemi och två krig senare. Jag har inte längre någon lugg, den lila mattan har kasserats, kameran har bytts ut till en bättre upplaga och jag är fyra års livserfarenhet rikare. Jag är även sambo och ägare till en ny lägenhet. För att inte tala om de två gånger jag bytt jobb. Idag blev jag även bilägare för första gången i mitt liv. Bara en sån sak. ”Vi har precis köpt bil och vet knappt hur det går till!”, skrattade M när vi körde från bilhandlaren efter att ha swishat en större summa handpenning. Två bilamatörer från stan köper bil från en sliten bilhandlare i Oxie. Bilen behöver få en liten sak fixad och förhoppningsvis kan vi hämta upp den på fredag.

Älskar att vi liksom bara kör och vågar gå ur vårt bekvämlighetsläge. Vi är ett bra team han och jag. Om några veckor firar vi 3,5 år tillsammans. När bilden ovanför togs visste vi inte att vi sex månader senare skulle hitta personen i våra liv. Tänk så lustigt ändå, att vi var helt ovetande om hur våra liv skulle förändras de kommande fyra åren. Vissa dagar känns det som att vi varit tillsammans i tio år och andra dagar förstår jag inte hur det redan kan ha gått så lång tid. Det är fint tycker jag.

Ibland är tid bra. Den hjälper till att bygga trygghet, styrka, kärlek, pengakapital, gråa hår och insikt. Det behöver jag säkert när jag går över gränsen från mina trettio till mina fyrtio.