Torsdagstankar på bloggen
Det var inte meningen att lämna er i ovisshet i tio dagar. Som en scen ur en Clint Eastwood-film från 60-talet där allt man ser är en öken med en ensam uttorkad buske som blåser förbi. No-man’s-land, eller no-woman’s-land såklart. Jag blev sjuk dagen efter att M blev frisk från sin förkylning, sen kom Ina på besök och den här veckan som gick har jag varit helt utmattad. Sådär så att jag grät av trötthet i måndags för jag var så trött på allt. Grått och rått väder gör inte saken bättre. Nu är jag i alla fall här med ambitionen att inte lämna bloggen tom så länge igen. Jag lovar inget men jag ska i alla fall försöka. Minns ni när jag publicerade två inlägg om dagen? Hur hann jag ens det? Ibland tror jag att det blir sådär långt emellan av ren lathet men så har det också med livet att göra. Jag prioriterar annorlunda nu. Samtidigt kanske jag borde prioritera att skriva för det är ett intresse jag vill vårda.
Jag tänkte på det här med intressen när vi fick middagsbesök av en kompis till M häromdagen. Han frågade mig: ”Vad gör du när du inte jobbar?”. Jag var tvungen att fundera ett bra tag. Sanningen är att jag inte riktigt gör så mycket av det som verkligen intresserar mig just för tillfället. Jag fotograferar sällan, skriver nästan aldrig och har praktiskt taget lagt körsången på is för att jag inte orkar ta mig dit på måndagskvällarna. Jobbet tar lite för mycket av min energi nu så det känns verkligen som att jag lever för att jobba snarare än jobbar för att leva. När jag väl är ledig vill jag bara ha tyst omkring mig och klarar knappt att hänga med i en konversation utan att bli stressad. Men det är tillfälligt och när mitt kontrakt går ut lagom till jullovet tänker jag göra det jag borde gjort för ett år sedan; lämna skolvärlden bakom mig. Det får vara nog nu. Min hjärna och kropp mår inte bra av den typen av arbetsmiljö. Det är dags att gå vidare mot nya utmaningar. Jo jag vet, det var på tiden att jag insåg det va?
Jag försöker tänka positivt för att inte gräva ner mig i en mörk och pessimistisk höstgrop. Det går inte alltid så bra men jag gör mitt bästa. Dessutom har jag en del roliga saker att se fram emot fram de närmaste fem veckorna och tankarna på det lyser upp i höstmörkret. Bland annat biobesök, halloweenfest (har ingen aning om vad jag ska ha på mig!), ledig fredag, födelsedag (och troligtvis tillhörande fest), ettårsfirande med min bästa person, en resa. Sedan börjar såklart julmyset. Jag längtar efter att dekorera lägenheten med fint julpynt.
Nu tänkte jag se ett avsnitt av ett matprogram från Sydafrika och sedan lägga mig tidigt. M gick ut en sväng för att dricka öl med ett par vänner så jag njuter av egentid, vilket jag behöver.
2 Comments
Ajli Müller
Jag känner igen mig, vad bra att du känner att du bestämt dig och går vidare. Man kan alltid komma tillbaka. Och säga upp sig. Inga problem. Du förtjänar att orka och känna för att göra det du gillar efter jobbet, inte leva för att jobba.
Christine
Ja så är det! 🙂