Toutes les choses
Tu me manques. Reviens à Paris tout de suite!
Jag vaknade utvilad 10.23. En ganska lagom tid att vakna på en söndag. Egentligen så skulle jag powerwalkat med Janis och en kompis till henne, men kände att det var en ganska omänsklig tid att gå upp klockan 8 en söndag morgon. Särskilt när man kommit hem sent kvällen innan. Så jag brydde mig inte ens om att försöka mig upp. Dock är det sol ute idag så jag funderar på att ta på mig mina nya solbrillor och ta en promenix runt sjön i Bois de Boulogne. Jag måste ända handla några smågrejer i skitbutiken, som är den enda som är öppen på söndagar.
Jag tittade på mobilen det första jag gjorde när jag vaknade idag, och såg att jag hade fått ett sms från C. Tydligen var det storm på havet igår och folk hade s-p-y-t-t och haft sig. Iu! Tur att inte jag var där. Han skrev också att han längtade hem till sin ”alskling adorée”(ja jag har lärt honom säga älskling, hehe).
Usch vad alla ska vara vårkära på stan just nu. Pussas och kramas och vara sådär mysiga ihop. Vanligtvis hade jag tyckt det var gulligt men nu blir jag bara irriterad. Jag sneglar surt på dem och får bita mig i tungan för att inte bittert säga ”get a room already!”.
Hur fasen klarar folk att ha distansförhållande?!
Att vakna på morgonen och se in i två fina ögon som säger ”jag tycker om dig”. Somna med trygga armar om min midja. Det härliga skrattet när jag säger någonting roligt. Att sitta på en uteservering i solen tätt ihop och pussas som nyförälskade tonåringar. Töntiga skämt på varandras bekostnad följt av övertrötta skrattanfall. Dra fingrarna genom det där tjocka, mysiga håret.
Det längtar jag efter… Måndag, tisdag, onsdag. Torsdag!
No Comments
Jenny
Ja, det undrar jag med, hur klarar folk det? Nu är jag som tur är singel så jag behöver inte oroa mig… 😊
Jessica
Det gör man egentligen inte, det är för jävligt
Ferferi
Det är inte lätt. Jag hade varit tillsammans med min kille i nästan fem år när jag flyttade ner till Paris själv. Så efter en termin blev distansen outhärdlig så han flyttade ner. Men visst klarar man det om ändock jag såg nykära par överallt i och med saknaden.