Utan dig är jag inte hel

Alltså jag tror seriöst att jag aldrig gjort så många fel på ett och samma jobbpass tidigare. Jag kände redan på bussen till jobbet att det skulle bli 5 jobbiga timmar. Mycket eftersom att jag typ höll på att somna på bussen. Ni vet när man liksom nickar till lite och ögonen bara vill sluta sig.
Jag ville bara skrika rakt ut, slänga av mig headsetet och gå ut därifrån till slut. Men så kan man ju tyvärr inte göra om man är en normal människa och 26 år gammal.
Nu sitter jag med en kopp te och ska strax gå och lägga mig. Jag tror att jag kommer somna som en stockl!

Pratade med Christophe på skype på bussen hem. Så himla skönt att kunna snacka på mobilen utan att betala något! Dessutom fungerade det för en gångs skull. Det  var nästan som om vi pratade som vanligt. Utan robotljud, avbrott och hackande. Jag bara önskar att han väntade på mig med en varm kram när jag kom hem. Det skulle jag behöva nu. Det är som jobbigast nu mot slutet. När jag bara går och väntar.
Jag känner mig halv utan honom.

Maintenant je me coucherai et rêver de toi mon amour ♥