Vardagens alla nivåer

Min vecka började med jobb och sedan AW, varav den senare mynnade ut i en lite väl sen middag och några glas vin (plus en Espresso Martini). Igår kände jag av det. Bakis-skör, ambivalent och improduktiv var mitt state of mind och det blev inte bättre av att jag vaknade sent, men jag använde min främsta superpower och gjorde det bästa av en ledig dag. Efter dusch och frukost kände jag mig lite mer människa, sen susade jag iväg på cykeln mot närmaste vattenhål för att absorbera både solstrålar och havsluft. En god sallad från ICA fick följa med också. Clara gjorde mig sällskap och sedan kom även Amanda. Jag vet inte riktigt hur jag fann orken till det, men dagen avslutades med biljardspel på ett nyupptäckt ställe som ännu intre lyckats bli invaderat av ängsliga hipsters. Det gick sådär för mig i spelet men till skillnad från mitt sällskap så försökte jag mig åtminstone inte på något fusk. Skönt att jag inte är den enda dåliga förloraren i stan. Det blev en väldigt trevlig kväll och dessutom fick jag in en välbehövlig promenad.

Sommaren 2020 gör en comeback här i Malmö i 48 timmar. Både idag och igår bjuds det på tjugotre grader och blå himmel. Att bo i södra Sverige har sina fördelar, med tidig vår och sen höst, även om vintern tyvärr är en enda lång och brun sörja. Men den ska vi inte prata om nu. Den dagen, den sorgen.

Jag är ledig även idag i ett försök att praktisera self-love och self-care, vilket hittills inneburit att sova nio timmar och unna mig en väldigt lugn förmiddag. Framåt lunch satte jag mig på cykeln och trampade bort till Möllan där jag köpte en falafel som jag åt i solen på en bänk i Folkets Park, för att sedan förflytta mig till uteserveringen på Röda Korset. Här sitter jag nu med dagens första kopp kaffe som jag fått gratis för att jag solidariskt skänkt avlagda prylar. En välgörenhetshandling = kaffebiljett. Lunch och kaffe kostade mig totalt 35 kronor (då var det för att jag vardagslyxade till det med hallumi i falafelrullen). Jag är väldigt nöjd.

För övrigt så älskar jag verkligen ljuset just nu. När solen ligger något lägre och skapar ett sådant där filmiskt dis som är ganska typiskt för Paris i oktober. Luften känns varm men samtidigt frisk. Kanske har det att göra med de senaste nätternas tjocka dimma?

Fotograferat för ett par timmar sedan på väg hemifrån. På höger och vänster sida ligger Sveriges mysigaste kyrkogårdar. Om nu en kyrkogård faktiskt kan vara mysig…?