Varma sommarkvällar på balkongen

Jag sitter i vår relativt nyinköpta soffa och lyssnar på regnet som klapprar utanför. Efter ett par torra veckor och flera heta dagar behöver verkligen Malmö ett riktigt sommarregn. Både igår och idag har det varit väldigt varmt, södra-Europa-på-sommaren-varmt. M åkte iväg för att följa med sin fd fadder-tonåring till Köpenhamns flygplats (killen är bara 19 år och ska resa utomlands på egen hand för första gången i sitt liv). Jag hade egentligen kvällsplaner men det blev inställt så jag tänkte att jag lika gärna kan använda tiden till att uppdatera bloggen. Det var som bekant ett tag sedan nu. Jag har börjat på ett inlägg med allt som hänt sedan sist men det tar sån himla tid så jag var tvungen att pausa och fortsätta i morgon.

De senaste veckorna har varit ganska händelserika, trots att jag varit mer eller mindre rastlös vissa dagar sedan vi kom hem från vår resa. Jag pratade med min kompis Farrah om det igår, hur dåliga vi båda är på att bara ”vara”. Det ska alltid flängas upp och ner, fram och tillbaka. Fixas en massa saker och göras allt och lite till på en enda dag. Sedan klagar vi på att vi är trötta. Okej, hon har rätt att vara trött med tanke på att hon är förälder. Vad är min ursäkt egentligen? Jag har ingen som drar i mig när jag vill sitta ner och koppla av, ingen som spiller ut mjölk när jag äter eller väcker mig fem gånger på en natt (eller det sista stämmer inte helt eftersom att M ibland snarkar så att sängen vibrerar).

Jag är kluven till den här värmen som slagit till i omgångar den senaste månaden. Ena dagen är det 19 grader, sedan blir det 33 grader i två dygn, för att gå tillbaka till 19 grader i typ en vecka. Sedan kommer hettan igen. Jag vill inte klaga för jag älskar värme, men kroppen hinner aldrig acklimatiseras till den radikala temperaturhöjningen. Jag blir alldeles utslagen och får huvudvärk. Kan det inte vara typ 22-27 grader hela tiden i stället? Är lagom varmt för mycket begärt?

Någonting som varit positivt i hettan är de tillhörande varma kvällarna. Igår satt vi i flera timmar ute på balkongen. Åt middag, pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade åt slowmotion-funktionen på Mattias nya mobil och smygtittade på människorna som gick förbi nedanför. Jag älskar att ha balkong. Jag sitter där så ofta jag kan, det vill säga när de kyliga nordanvindarna inte förstör tillvaron eftersom att ytterbalkongen är i nordöst-läge med en öppen gata och en park utan höga byggnader som kan dämpa blåsten. Men igår var det bara ljumma, sydliga och knappt märkbara vindar som drog förbi. Då funkar det även att sitta där på morgnarna och äta frukost innan solen står för högt på himlen.